Ragnarök i Christians kirke – ett kraftprov 1 september 2013
Musik och text: Richard Wagner en bearbetning av Jonathan Dove och Graham Vick
Efter två fantastiska kvällar i Christians kirke så var det då dags för det avgörande kraftprovet – Ragnarök eller i original Die Götterdämmerung.
De tre andra delarna av Nibelungens ring fordrar en aktiv och engagerande insats från både sångare och orkester, men frågan är om inte sista delen ställer ännu större krav på orkester och sångare.
Ragnarök är också den längsta delen speciellt med tanke på att prologen är nästan lika lång som en vanlig operaföreställning. I denna uppsättning hade man helt slopat just prologen och det är ju ett helt nödvändigt val om man har tolv sångare till sitt förfogande.
Det var med stora förväntningar som jag intog min plats på soldaterloftet. Inte en minut var jag orolig för att den eminenta sångargruppen skulle ha några som helst problem att klara sin uppgift, men spänd på att se hur man skulle klara av Ragnarök på tre timmar inklusive en paus på en halvtimme.
Det gick alldeles helt utmärkt och både ensemblen och orkestern var i sitt absoluta esse. Om man skall vara helt rättvis så är nog Ragnarök den del som fordrar och ställer största krav på dirigent och musiker, vilket inte skall tolkas som de andra delarna är mindre krävande.
Orkesterns insatser har egentligen varit den allra största överraskningen, vilket är naturligt för mig att påstå eftersom jag väl känner till de flesta sångarna sedan tidigare.
Att sitta 18 man i ”diket”, mot vanligtvis ett hundratal och ändå låta så bra som de ju faktiskt gjorde är inte bara en stor prestation utan en ren sensation! Touché känns i sammanhanget som mer än väl lämpligt att yttrycka.
Sagaen om Ringen presenteras nästan som en konsertant version, även om man har använt sig av en scenograf nämligen Tage Andersen. Det får också betraktas som skickligt hur man har använt sig kyrkorummet dvs genom att använda sig av alla möjligheter som till exempel scengolvet och predikstolen .
I mitt förra inlägg konstaterade jag att regissören måste ha lagt ner mycket tid på sin personinstruktion. En uppfattning som jag anser kraftigt förstärktes efter att jag hade sett Ragnarök.
Det bästa exemplet på detta är scenen i första akten där Brünnhilde möter sin syster Waltraute och det syns så klart att de båda sjunger förbi varandra och efter det första välkomnandet skiljs de som ovänner.
En annan stark scen blir det när sista delen av andra akten när Brünnhilde konfronterar sällskapet om det rätta förhållandet dvs att det är Siegfried och Brünnhilde som är gifta med varandra, som det är bara hon och Hagen som känner till. Det räknar jag som ett stort ögonblick i föreställningen.
Ur sånglig synpunkt så är det Brünnhilde som svarar för en av de allra bästa prestationerna i föreställningen. Den sista kvarten har helt enkelt magiskt! Personligen anser jag också att sista delen är den bästa ur både sånglig och musikalisk upplevelse.
Mitt samlade intryck av Sagaen om Ringen blir att denna uppsättning har helt förändrat min favoritlista och som de tre bästa uppsättningarna , som jag har upplevt, kommer Wermland Opera´s sagouppsättning på första plats, Sagaen om Ringen på andra plats och på tredje plats kommer den tidigare ettan Kasper Holtens feministiska version på Operaen 2006.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att även om detta har varit en mycket stor operaupplevelse så föredrar jag att uppleva Nibelungens ring i ett operahus med hundra man i ”diket” och med alla dessa möjligheter som normalt finns på ett stort och välrennomerat operahus i din närhet.
Avslutningsvis hoppas jag också på att fler människor skall ha möjlighet att få ta del av Nibelungens ring och att detta försök bara är början på fortsatta operabesök.
Medverkande
Stig Fogh Andersen – Siegmund, Siegfried og Loge
Tina Kiberg – Brünnhilde
Ronnie Johansen – Wotan og Gunther
Gitta-Maria Sjöberg – Sieglinde og Gutrune
Lars Fosser – Alberich og Wotan
Anette Bod – Fricka og Waltraute
Elisabeth Hanke – Erda samt 3. Valkyrie og Rhindatter
Maria Hanke – Freia samt 2. Valkyrie og Rhindatter
Vibeke Kristensen – Skovfuglen samt 1. Valkyrie og Rhindatter
Bo Kristian Jensen – Donner og Mime
Per Bach Nissen – Fafner og Hagen
Morten Staugaard – Fasolt og Hunding
Jens Söndergaard – Wotan (Rhenguldet)
Instruktør – Stig Fogh Andersen
Scenografi – Tage Andersen
Dirigent – Niels Borksand