The xx, stora scen
Popaganda 30 augusti 2013
Betyg: 5
Den minimalistiska London-trion, som sedan släppet av sitt självbetitlade debutalbum 2009 tycks ha blivit omfamnade av precis hela indie-världen, är nu inne på slutspurten av den Coexist-turné som ifjol tog dem till Sverige hela tre gånger; då spelade de ju på såväl Hultsfredsfestivalen som på Berns i Stockholm och Lisebergshallen i Göteborg.
När de nu intar Popaganda är förutsättningarna dock något annorlunda. För det första har vi ju haft tid på oss att smälta Coexist, vilket gör det naturligt att fler låtar plockas därifrån, men den mest anmärkningsvärda utvecklingen är nog ändå bandets scenspråk. Fortfarande naturligt introverta, men med yvigare rörelser kompenserar trion med egna händer för all den rekvisita som inte får plats på scen – och trots att de drar kvällens största publik känns det intimt.
– Can I make it better with the lights turned on, som Romy Madley-Croft sjunger i Shelter känns rent av som en talande beskrivning för bandets utveckling bara det senaste året. Hennes ekodränkta gitarrslingor i kombination med rösterna – hennes försiktiga och basisten Oliver Sims djupa – som går in i varandra och Jamies elektroniska inslag banar väg för känslor som vanligtvis kanske inte förknippas med festivaler och sommarkvällar, men som trollbinder och känns personliga.
Låtarna – från inledningen med Try följt av Heart Skipped a Beat och Crystalised till Intro som ironiskt nog spelas fram emot slutet innan avslutande Angels – tillhör redan 10-talets största klassiker, och trots att The xx är ett förhållandevis ungt band med blott två album i ryggen känns de redan som en fullfjädrad huvudakt för framtiden.
Här är ytterligare några bilder från spelningen:
Själv blev jag sjukt opepp på att lyssna mer på XX efter att ha sett dem live nu. Kändes väldigt osköna.