• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: Man of steel

24 juni, 2013 by Redaktionen

Man-of-SteelMan of steel
Betyg: 1
Premiär: 26 juni

”Det är en fågel! Det är ett flygplan! Nej, det är…jag vet faktiskt inte riktigt vad det är, men inte är det Stålmannen i alla fall…”

Den här recensionen är väldigt svår att skriva, för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om Man of steel. Den är så pass blek och tråkig att det inte finns särskilt mycket att prata om.

Men vi kan väl försöka börja med handlingen.

Planeten Krypton är döende. Befolkningen har urholkat naturresurserna så pass mycket att deras värld inte har lång tid kvar innan den förstörs. Jor-El skickar sin son, Kal-El, till jorden där denne kommer bära livsödet att växa upp som den allsmäktige Stålmannen. Dock har den ondskefulle Gereral Zod bestämt sig för att det nu när planeten bara har några timmars existens kvar vore passande att utföra en militärkupp och starta ett nytt styre på den mycket kortlivade planeten. Kuppen misslyckas dock och de styrande anser att istället för att låta Zod förgås med planeten så är det en bättre att frysa ner honom, skicka honom till ett rymdfängelse i en farkost de själva av någon anledning inte har en tanke på att använda för att lämna planeten. Zod lyckas fly ut sitt fängelse och sätter kurs mot jorden i avsikt att döda Stålmannen samt förinta mänskligheten.

Jag är inte särskilt konservativ av mig. Jag är helt okej med att man förändrar en franschise, att man gör något nytt med det. Men tar man bort någonting ikoniskt från en välkänd karaktär så måste man ersätta det med något annat. Något som intresserar och fascinerar.

Så har man inte gjort i Man of steel.

Den här filmen är mörk, dyster och moloken. Den en gång så ståndaktige och hoppingivande Stålmannen tycks här ha sneglat alltför mycket åt Bruce Waynes håll och sysselsätter sig till större del av filmen med att iklädd det obligatoriska luffarskägget vandra jorden runt och tjura. Visserligen axlar han senare, bokstavligen talat, manteln att bli jordens övermänsklige beskyddare, men inte ens då blir filmen särskilt underhållande utan lunkar på, genom specialeffekterna, genom de raserade byggnaderna, genom rymdskeppen som pangar på varandra. Och jag sitter bara i biofåtöljen och undrar varför jag ska bry mig.

När jag sitter nedsjunken i biofåtöljen, totalt uttråkad och likgiltig så börjar jag tänka på alla luckor och inkonsekvenser filmens historia dras med. Alla ologiska beslut som karaktärerna fattar. Tillslut vill jag bara resa mig upp och vråla av frustration mot bioduken. Personerna som skrivit detta är välbetalda och har fått privilegiet att berätta en historia som kommer ses av människor jorden över, så varför kan de inte ta en extra vecka att finlira manuset så att vi slipper alla dessa förnuftsvidriga händelser och karaktärsbeslut?! Jag vet att så gott som alla filmer dras med sådant här, inklusive filmer jag själv gillar. Men en bra film får en att glömma inkonsekvenser, inte tänka på dem, utan bara njuta av resan.

Skådespelarinsatserna får mig inte heller att höja ögonbrynen. Henry Cavill och Amy Adams gör sitt bästa med det material de blivit tilldelade, Kevin Costner är lika tråkig och livlös som alltid och Michael Shannon verkar ha bestämt sig för att han om han nu är med i en sådan här sörja lika gärna kan ha lite roligt på jobbet och spelar över å det grövsta.

Jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i Zack Snyder. Däremot gör Christopher Nolan mig sällan besviken så jag hade hoppats på att detta sammarbete hade kunnat balansera upp filmen till en godkänd nivå. Istället verkar fusionen ha resulterat i att de bådas värsta sidor lyfts fram. Snyder fläskar på med specialeffekter, substanslösa actionscener och det ointresse för karaktärsutveckling som kännetecknar honom. Samtidigt tycks Nolan anse att hans formula till Batman (grådaskighet, dysterhet och pessimism) passar alldeles utmärkt till vilken superhjälte som helst och har därmed gjort sig av med allt som var roligt, charmigt och spännande med Stålmannen.

Vet ni vad, när jag började skriva denna recension hade jag faktiskt tänkt ge filmen en tvåa i betyg, men nu när jag kommit till slutet känner jag att den inte förtjänar annat än det allra lägsta.

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Jani Evinen säger

    26 juni, 2013 kl. 13:13

    Känns snarare som recensenten inte har sådär jättebra koll på nyanser eller manusarbete överlag. Recensionen var sådan att jag lär se filmen 2-3 gånger extra på bio ,enbart pågrund av besvikelsen över recensionens nivå.

  2. sky keith säger

    26 juni, 2013 kl. 17:06

    Jag hade oxå lust att resa mig upp från biofåtöljen och göra en Annie Wilkes, Vad fan var det jag såg? ?
    Årets kalkon! Årets Transformers Reveng Of The Fallen.
    Sämsta jävla skitrullen jag sett på länge. R.I.P blockbusters, härdanefter tittar jag bara på worldcinema/arty filmer. Enough is enough! Betyg blir en stinkande jävla 1 av 5.

  3. seanda säger

    27 juni, 2013 kl. 02:53

    Ett av årets bästa bio filmer. Man of Steel är ett måste…….Sky jag tror inte ens att du har sett filmen. För att det verkar som du inte ver vad du pratar om. Bara soundtracket såg till att man glömde allt man hade med sig in i biosalen……10/10…

  4. TheLastofUs säger

    27 juni, 2013 kl. 16:03

    Kan inte säga något annat än att detta var ett av årets största besvikelser. Filmen sög så in i helvete…

  5. ManFan säger

    27 juni, 2013 kl. 16:51

    Till er som snackar om kalkon, skit och ettor.. det är inte så att ni är trähattar? 8/10 på imdb, 130 000 pers har röstat. Jag och dessa personer tycker att det var en jävligt bra film.. frågan är vem som avgör.. de stora massorna som ser filmen, eller enstaka filmkritiker…

  6. OJ säger

    2 juli, 2013 kl. 01:42

    Kanske dags att släppa 1980-talsversionen? Detta är en film som visar hur det hade sett ut i verkligheten, och jag är väldigt tacksam över att vi slapp en timmes kronologisk berättande om Stålmannens uppväxt (som redan är tämligen välkänd) och istället fick återblickar som gav publiken den nödvändiga karaktärsutvecklingen. Henry Cavill spelade rollen fantastiskt bra, och gjorde ett strålande jobb med att visa hur en vilsen utomjording skulle agera på jorden.

    Man of Steel: 9/10

  7. Man of shit säger

    4 juli, 2013 kl. 00:16

    Betalade 170 spänn för den här skiten? Hur i hvete kan man skriva ihop något såpass livlöst skräp? Håller med recensionen till fullo! Men en sak var bra… att russel åker runt på en jevla jättetrollslända när han tillhör en civilisation som kan skicka folk till andra sidan universum….

  8. Jennah säger

    4 juli, 2013 kl. 10:31

    Den här filmen tycker jag var riktigt bra. Skildringarna mellan hur det var att växa upp (dåtid) och hur det är i nutiden är väldigt bra, och tar bort alla frågor man annars skulle ha efter filmens slut.

    Trevlig blogg, men ett tips är att skriva vad som är maxbetyg med förresten 🙂 betyg 1 av vad liksom? 3? 10? 100?

  9. Eric säger

    8 juli, 2013 kl. 20:31

    Till skillnad från recensenten så är jag förtjust i Zack snyder berättarkonst. Särskilt jobbet han gjorde med 300 och Watchmen. Men efter halvdana och överarbetade Sucker Punch så tycker jag dessvärre att Man of Steel blir ett plattfall. Det är vackert foto, klippning och soundtrack är fantastisk och special effekterna behöver väl knappast nämnas i annan klass än allra högsta. Men just det skapar en om än ännu större frustration hos mig som tittare när manuset och berättelsen inte håller jämna steg med berättandet. Det känns som om dom har tagit en tjugominuers prolog inför den ”riktiga” Superman filmen och gjort den till ett 2 1/2 timmars epos. David S.Goyer är en författare av Guds nåde och hans sidekick Christopher Nolan har väl aldrig tidigare varit involverad i en så tråkig berättelse där man inte en ända gång bryr sig on hur det ska sluta och knappt ens vill veta. Med så mycket talang, både bakom och framför kameran, med en sån budget och en sån förväntansfulls global publik – vad hände?

  10. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 00:55

    Jani Evinen: Om du ser filmen 2-3 gånger extra på bio och har en trevlig upplevelse varje gång så antar jag att man får se det som något positivt att min recension inte föll dig i smaken.

  11. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 00:55

    Sett filmen har jag definitivt, men jag önskar att jag inte gjort det. Roligt att höra att du gillade filmen dock, så att inte slantarna du spenderade på biljetten gick till spillo. Vad var det förresten som gjorde att du tvivlade på att jag sett filmen? Var det något som var otydligt i recensionen?

  12. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 00:56

    En films kvalitet ligger självklart hos betraktaren. Som recensent kan jag inte annat än att skriva min högst personliga åsikt. Om andra hade trevligt när de såg filmen är jag dock självklart glad för deras skull. Det finns inget jobbigare än känslan av att filmen man såg tog ens tid och pengar till ingen nytta.

  13. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 00:57

    Som jag skrev i recensionen så har jag inget problem alls med att man frångår stämningen och tonen i de tidigare filmerna. Min kritik ligger i att jag inte tycker att de ersatte den tonen med något särskilt intressant.

  14. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 00:57

    Betyget avser 1 av 5. Bra idé att förtydliga detta, ska ta upp detta med våra redaktörer!

  15. Franz Ung säger

    9 juli, 2013 kl. 01:00

    Jag reagerade också på jättetrollsländan. Överlag så var det ganska många liknande detaljer i filmen som var väldigt märkliga.

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Lilo & Stitch – passerar originalet med råge

Lilo & Stitch Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Lilo & Stitch – passerar originalet med råge

Klassisk kultfilm-melodram blir engagerande familjeföreställning – Rännstensungar av Dice Theater

Manus: Åke Hodell (pjäs) bearbetad för … Läs mer om Klassisk kultfilm-melodram blir engagerande familjeföreställning – Rännstensungar av Dice Theater

Hänryckt av ekvilibristik och drömska sekvenser från kultband – Soft Machine hos Playhouse

15/5 2025 Valand i Göteborg (arr: … Läs mer om Hänryckt av ekvilibristik och drömska sekvenser från kultband – Soft Machine hos Playhouse

Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Mission Impossible: The Final … Läs mer om Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in