Konfront beskriver sig själva som ett forum för konstnärlig verksamhet. Just nu spelas deras uppsättning PARadiset på Strindbergs Intima Teater i Stockholm. Jag träffade regissören Johanna Holmström och skådespelaren Emma Broomé, en vecka före premiären, för ett samtal om kärlek, normer och drömmar.
Klockan är fyra och repetitionerna för dagen är över. På vägen in till teatern möter jag Johanna och Emma som förklarar att de bara ska köpa mjölk till kaffet och att de strax är tillbaka. Det märks att arbetet är inne i sitt slutskede, sladdar ligger längs scengolvet och olika ljussättningar testas. Konfronts producent Oskar Samson visar mig till köket, ett mysigt rum med en knallrosa vaxduk på bordet, och bjuder på kaffe. Strax är Johanna och Emma tillbaka med mjölkpaket i händerna och intervjun kan börja.
PARadiset handlar om tre unga kvinnor och deras reflektioner över kärlek. Föreställningen börjar med ett bröllop som inte blir av. Bruden, spelad av Andrea Edwards, har ångrat sig och vill inte alls gifta sig längre. Bästa vännerna och tärnorna, spelade av Maja Björkqvist och Emma Broomé, försöker förgäves att övertala henne att visst gifta sig. Brudgummen står ju utanför och väntar. Det går inte, och istället börjar de tre vännerna att samtala om vad kärlek är, vad den borde vara och hur de vill att den ska vara.
Johanna Holmström, som både har regisserat och skrivit manus till föreställningen, berättar att hon fick idén till arbetet av kvinnoförföraren Don Juan. ”Jag var nyfiken på vad unga tjejer har för egen Don Juan, vad de har för bilder av sin drömman och förväntningar på drömförhållandet.”
För att får svar på frågorna bestämde sig Johanna för att genomföra intervjuer. Hon intervjuade totalt 15 tjejer, alla studerande på Stockholms universitet, om deras syn på kärlek. Johanna berättar att hon blev förvånad över de svar hon fick. ”Jag förstod att alla faktiskt inte har reflekterat så mycket. Jag själv är en sådan som analyserar och vrider och vänder på saker och ting och antog att andra också gjorde det, men det var många som inte alls hade tänkt så mycket på hur de ville ha det och varför de hade specifika drömmar.” Något som också förvånade Johanna var att många av tjejerna svarade nej på frågan om de var feminister och att flera av dem kunde tänka sig att vara hemmafruar. Såväl sexuell läggning och civilstånd som studieinriktning på universitetet skilde tjejerna åt. Det som däremot alla hade gemensamt var att de ville vara tillsammans med någon som var glad och de hade roligt med. De flesta tyckte också att det var viktigt att ens partner hade ett egna intressen. ”En tjej sa det så fint: man ska inte dricka ur varandras bägare, utan fylla dem” säger Johanna.
När intervjuerna var sammanställda följde en period där Johanna tillsammans med skådespelarna diskuterade kärlek, drömmar och normer med intervjuerna som utgångspunkt. Emma och Johanna berättar att de riktigt penetrerade ämnena och att de var lärorikt för dem själva. ”Det var intressant att fördjupa sig i något som man inte brukar fördjupa sig i eftersom det anses vara så självklart.” förklarar Emma. Hon berättar att de fördjupade sig så mycket i sina egna tankar att det i sig blev kärlek. ”Det blev meta” säger hon. Johannas, Emmas, Majas och Andreas diskussioner ledde till ett manus som de sedan jobbade med att förkroppsliga.
Johanna och Emma har mycket att intressant och tiden rinner iväg. Emma sneglar på väggklockan ovanför mitt huvud och förklarar att hon tyvärr måste gå eftersom hon har en annan tid att passa och säger hej då.
När jag och Johanna är själva kvar passar jag på att fråga henne vad hon vill säga med föreställningen och hon berättar att hon inte vill ge några svar men att hon vill att publiken ska reflektera. ”Det är bra att våga välja kärlek, men man får inte glömma sig själv” säger hon och berättar om risken med att förminska sig själv i relationer med andra.
Konfront vill inte sätta någon etikett på sig, men Johanna berättar att de är en feministisk plattform. Vi kommer in på ett samtal huruvida konsten har makten att påverka politiskt. Johanna säger att allt som görs offentligt kan påverka även om en teaterföreställning nödvändigtvis inte får samtliga i publiken att exempelvis rösta annorlunda. ”Det är nog farligt att inte försöka påverka” säger hon.
PARadiset spelas till och med den 24 april 2013.
Manus och regi: Johanna Holmström
Medverkade: Maja Björkqvist, Emma Broomé, Andrea Edwards.
Scenorafi och ljussättning: Ann-Marie Fritiofsson
Kostym: Caroline Bonaldi
Producent: Greta Weibull, Oskar Samson, Katharina Lind
Produktion: Teater Konfront och Strindbergs Intima Teater
Foto: Jonas Jöreneberg
Text: Ida Stiller
[…] Läs förhandsrepotage på kulturbloggen […]