Bio Roy och ABF har startat ett samarbete med namnet ”Möt fem filmskapare”. Först ut var biografens namngivare Roy Andersson och hans film ”Du levande” (2007). Innan filmvisningen intervjuades Andersson av ABF:s Mikael Rosengren. I samtalet diskuterades bland annat Anderssons förhållande till Ingmar Bergman, huruvida ”fåtöljens decennium” fortfarande var aktuellt, teknikutvecklingen inom filmskapandet, tragik kontra komik och hur rummet speglar människan. ”Komik och det man skrattar åt – det är sanning”, sa Andersson.
Speciellt intressant tycker jag var diskussionen om humor och total kontroll. Andersson erkände utan omsvep att han var perfektionist ”så långt det gick”, men att det han eftersträvade var exakthet, kongenialitet, till form och innehåll. Det var samklangen han var ute efter i sitt filmskapande. Scenografin i hans filmer andas folkhem och funkis, 40- och 50-tal, och är präglad av den egna uppväxten. Men det är inget mål i sig, att placera filmen i en specifik tidsepok. Tvärtom: Andersson eftersträvar tidlösheten. Genom scenografin och den monokroma färgskalan riktar han sig mot det renodlade, det universella. På frågan om vad ”Du levande” egentligen handlar om blev svaret: ”Alla konstnärliga uttryck, den sanna konsten, är humanistisk. Den vara grym, men är samtidigt en protest mot grymheten. Filmen handlar om människans sårbarhet och utsatthet, eller rent av förtvivlan.”
Jag såg ”Sånger från andra våningen” när den kom år 2000. Då lämnade jag salongen arg, nedstämd och förvirrad. Visserligen sa Roy Andersson i gårdagens intervju att han tycker om förvirringen. Det var hans målsättning att skapa förvirring eftersom det förhoppningsvis leder till reflektion och att vi människor funderar över hur vi lever och vad vi kan göra åt det. Men ändå. Inför ”Du levande” hade jag alltså inga hoppfulla förväntningar. Som tur var hade jag fel. Jag skrattade, jag gömde ansiktet i koftan och jag lämnade salongen med ett stort leende. Så tragiskt, så mycket ensamhet, så mänskligt. Man kan inte annat än att skratta åt eländet.
Verkligheten är sorglig, tragiskt, komiskt sorglig. Under tiden vi befinner oss i den gäller det att sträva efter att ha det så bra som möjligt. Jag ska snarast se om ”Sånger från andra våningen” och se om jag kan fnissa även åt den. Det hade varit skönt.
Jenny Fornell
Andra bloggar om: film, regissör, biograf, Göteborg, Roy Andersson