The Royal Dramatic Rumble Wrestling Fight Night Forever – Fadren VS Fordringsägare – när Strindberg blev wrestling

The Royal Dramatic Rumble Wrestling Fight Night Forever – Fadren VS Fordringsägare
Ingår i serien Satans Strindber
Regi Nils Poletti
Scenografi och ljus Markus Granqvist
Kostym Lena Lindgren
Peruk och Mask Barbro Forsgårdh
Dramaten
Premiär 8 december 2012

Ryttmästaren med fru och dotter från Fadren möter Adolf, Tekla och Gustav från Fodringägarna i en wrestlingmatch med Gustav Vasa som domare och den Heliga Birgitta som rond- och reklamflicka. Har vår nationaldramatiker August Strindberg någonsin spelats med absurt, knäppt och helsjukt tokigt, helt respektlöst absurt men samtidigt komiskt och roligt? När Nils Poletti får ta tag i Strindberg kan vad som helst hända – och det gör det. För det blir ännu tokigare än så: när matchen verkar urarta och kvinnorna från de två lagen har gått samman mot männen då kommer Ibsen med Peer Gynt och sopar nästan mattan. Där slutar det dock inte, det blir ännu rörigare när både tomten, Lycko Per och Anne Charlotte Leffler tar sig upp på wrestlingsringen för att delta i slagsmål.

Kanske har du sett wrestling på tv? Det är en egentligen förfärlig sport där det mesta verkar vara tillåtet och deltagarna är utflippade och galna. I Nils Polettis regi är det väl koreograferad wrestling som visas upp och helt vansinniga citat från Strindbergs draman ihopplockade.

”The Royal Dramatic Rumble Wrestling Fight Night Forever – Fadren VS Fordringsägare” är den fjärde och sista uppsättning i Dramatens serie ”Satans Strindberg” där unga regissörer fått experimentera utifrån Strindbergs draman med korta repetitionstider och obändig utforskarlusta.

Att denna avslutande omgång skulle vara något utöver det vanliga märktes redan när vi väntade ute i foajén. Där hade bysten av Strindberg fått tomteluva och svarta ögonfransar målade på kinderna och en liten lapp med en bild på en penis på pannan och från salongen hördes rocklåten ”We Will Rock You” med hög volym.

Publiken uppmanades att skrika, applådera, bua – ja väsnas hur mycket de ville och uppmanades också att gå mitt under matchen för att köpa öl, om lusten för det infann sig.

Några delar av matcherna var imponerande koreograferade, skådespelarna har imponerande talang för akrobatik.

Det var dock inte bara hejdlöst sjukt roligt – det var också provocerande äckligt emellanåt, som när Lycko Per drar ut tampong från den Heliga Birgitta. Också vad som sades var prococerande: frågan om vad Strindberg var för person sattes på sin spets. Är han övervärderad, som Anne Charlotte Leffler hävdar när hon kliver upp på scen? Wrestling är ju till sin form en extremt manschauvinistisk showform. Är teater också männens arena, fast med finare yta?

Strindbergs karaktärer i en wrestlingmatch – ja tokigare än så har nog inte Strindberg spelas, med en befriande respektlöshet. Roligt men också äckligt – och inget publiken glömmer i första taget. Matchen liksom karaktärerna och vad som sades engagerade publiken som applåderade och buade när någon var för elak. En intressant form av interaktiv teater, helt enkelt.

Ett litet minus dock för ljudet under inledningen, då vi, publiken, fick en insyn i vad som hände i omklädningsrummen före matchen. Kvaliteten på ljudet var rätt uselt och det fick inte att höra vad som sades ordentligt. Det är säkert något som fixas till nästa match.

Text: Rosemari Södergren

I rollerna Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna Sundqvist, Omid Khansari, Ester Uddén, Hampus Hallberg, Nathalie Alvarez, Hanna Bylund, Julia Gumpert, Rickard Hasslinger, Alice Hillbom Rudfeldt, Py Huss-Wallin, Daniel Lindman Agorander, Alexander Lindman, Hilda Rydman, Josephine Wistedt

Foto: Markus Grankvist

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, Nils Poletti, Strindberg, wrestling