Bill Cunningham New York
Betyg: 4
Premiär: 31 augusti
New York betraktades på 60-talet som en av de mest kreativa platserna på jorden, hem för Andy Warhol där hans berömda studio ”The Factory” blev en plats för skapande talanger. Mitt i denna smältdeg av konstnärer började Bill Cunningham ägna sig åt att fotografera streetstyle, ett begrepp som det vimlar av på modebloggarna i de sociala mediernas tid. Det här är biografin om en av de första fotograferna av denna sort.
Spolar vi tillbaka bandet lite, en sisådär tio år, får vi reda på att Bill hade en fot in i modevärlden redan vid ett tidigare stadium. Han började etablera sig som hattmakare på 50-talet med en trogen skara kunder bestående av celebriteter som Joan Crawford och Marilyn Monroe. Karriären blev däremot inte långvarig och i samband med att han fick en kamera övergick arbetet till att fylla sidorna på Details Magazine med färska bilder på vad kvinnor på gatan bar och numer är han anställd på New York Times där han dokumenterar vad som händer i en av världens största metropol och rapporterar om trender i sin kolumn.
I ”Bill Cunningham New York” får man följa hans vardag, rik på färg och form i ett bildspel av Manhattans stilsäkra invånare när han med en stor tillgivenhet till kläder springer runt och letar efter något som utmärker sig. Om det är societetsdamer på en välgörenhetsgala, kända namn på modeveckan eller den vanliga människan på gatan som fångas på negativen kvittar.
Vi möter en amerikansk Ingvar Kamprad med en enkel och snål livsstil, en åttioåring som ständigt cyklar runt på en cykel med en blå jacka inköpt på något lågbudgetvaruhus som signum, och som trivs med att bo i ett skrymsle. Här blottläggs privatlivet genom iakttagelser och observationer och under filmens gång närmas känsliga ämnen som religion och relationer. Regissören Richard Press är väldigt närvarande vilket bidrar till att tillit byggs upp framför kameran och det blir ett direkt bemötande och en närgången skildring av en man med stark integritet. Ännu mer effektfullt blir det när närstående och beundrare som modevärldens bidrottning själv, Vogues chefredaktör Anna Wintour, spekulerar kring ensamvargens fritid.
Det är humanistisk och personligt, skarpt och säkert porträtterat, om en älskvärd, jordnära och unik man med ett bra urval av scener.
Text: Victoria Machmudov

Smäldegel! inte deg