Bastard – en familjesaga
Av Richard LaGravenese
Översättning Marie Parker Shaw
Regi Gísli Örn Gardarsson
Premiär på Mölleplatsen i Malmö 28 juli 2012
Malmö stadsteater
Bastard är en saga om en familj, men definitivt ingen familjeföreställning. Tänk er snarare Fanny & Alexander på steroider.
Parallellen med Bergman är inte långsökt. Vi har den dysfunktionella familjen, komplett med den despotiska fadern, barnen med respektive och en manlig trotjänare med dotter. Barnen återvänder till faderns ö för första gången på många år i tron att fadern äntligen ska begravas, men finner att fadern ska gifta sig med äldste sonens första kärlek.
Tragik blandas med humor och ingen kommer oskadd ur den slutliga uppgörelsen. Vissa påstår att sanningen ska göra oss fria, men Bastard pekar på att djävulens mest förödande vapen är den nakna osminkade sanningen, helt befriad från vardagens ständiga små vita lögner.
Det är dock inte Bergman som skrivit manus utan Richard Lagravenese, manusförfattare till bl a The Fisher King, Broarna i Madison County och Water for Elephants.
Scenen är kvadratisk och byggd i flera våningar. Fyra läktare är placerade runt scenen, vilket gör att jag får känslan av att se en filminspelning utan omtag i direktsändning snarare än en pjäs. Det är kreativt, spännande och ställer stora krav på skådespelarnas gymnastiska förmåga.
Föreställningen är ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Teater Får302, Rekjavik City Theatre och isländska Vesturport. Språket är svenska, danska och isländska. Pjäsen textas på skärmar eller i en gratisapp i smartphonen.
Text: Peter Johansson
I rollerna Víkingur Kristjánsson , Jóhanna Vigdís Arnardóttir, Ellen Fosti, Fredrik Gunnarson, Charlotte E. Munksgaard, Ólafur Darri Ólafsson, Håkan Paaske, Birgitte Prins, Pauli Ryberg, Waage Sandø, Jóhannes Níels Sigurðsson, Pia Örjansdotter
Scenografi Börkur Jónsson
Kostym Maria Gyllenhoff
Ljusdesign Carina Persson
Musik Lars Danielsson, Cæcilie Norby
Mask Mona Jensen
Längd: 2 timmar 15 minuter (med paus)
Läs även andra bloggares åsikter om Bastard, teater, teaterrecension, scenkonst. Malmö stadsteater
Bastard är teater när teatern är som sämst. Ogrundat, bullrigt skådespeleri med inslag av buskis. Naiv och stum regi utan mening och mål. Dessutom en text som kanske har någon kvalité på originalspråk, men nu blir ytlig och ganska pretentiös. Detta funkar bara inte, och borde aldrig gått till premiär – hur lovvärt det nordiska samarbetet än är. Dekoren är fin och ljusdesignen kul, men det räcker inte. Det räcker inte.
Jo, det räcker mer än väl! Fascinerades av den fantastiska scenografin och skådespelarnas akrobatik. Häftigt med tre olika språk, som jag faktiskt tycker fungerar, tack vare de översatta texterna på storbildsskärmarna. Missade man någon text, var skådespelarnas kroppsspråk mycket talande. Rolig var den också, mitt i allt det förskräckliga. Tur att smaken är olika. Själv skulle jag gärna se den igen.