Titel: Min mors tystnad
Författare: Lizzie Doron
Förlag: Weyler förlag
ISBN 978-91-85849-70-3
Utgiven: 201203
Lizzie Doron är uppvuxen i Tel Aviv på 50- och 60-talet. Under hela barndomen frågade hon sin mor om sin far: Vem är han? Var är han? Lever han? Men Lizzies mamma Helena, som kom till Israel från Polen efter kriget, tiger. ”Vad jag ville att du skulle veta, det vet du”, upprepar hon ända fram till sin död.
Min mors tystnad växlar mellan Lizzies barndom och nutid, då hon träffar sina gamla barndomsvänner mestadels i samband med begravningar. Gåtan om Lizzies far uppehåller henne fortfarande – ”ett liv utan en levnadshistoria är ett liv utan ett ben, utan ett öga, utan en njure”, tänker hon vid ett tillfälle.
Långsamt börjar sanningen om fadern uppdagas för henne. Samtidigt som Lizzies gåtfulla minnen börjar få en förklaring klarnar bilden av de andra i kvarteren, de som hon såg som de vanliga familjerna. Alla hade de sina hemligheter – Chajele med sina två pappor, Dorit med sin mor som stängde in sig på toaletten – hemligheter som alla på något sätt var kopplade till Shoah (Förintelsen) och som påverkar hur de lever sina liv än i dag.
Lizzie Doron beskriver målande sina tankar och känslor kring den frånvarande fadern. Vardagshändelserna blandas med hennes fantasier om var han befann sig och varför och sorgen över att inte veta. I bakgrunden finns hela tiden skuggan från Shoah. Boken skildrar också på ett fint sätt relationen mellan barndomsvännerna och deras olika öden.
Lizzie Dorons första bok på svenska, Varför kom du inte före kriget?, handlade om modern. Det ska också komma en tredje självbiografisk roman och jag ser fram emot att återknyta bekantskapen med Lizzie.
Läs recensioner i DN och SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, Lizzie Doron, Förintelsen