Titanic 3D – en fröjd för hjärtat, hjärnan och ögat

Titanic 3D
Betyg: 5
Sverigepremiär: 4:e april 2012

När filmindustrin såg en, för dem, negativ trend i avvikande biografbesök försökte de med lagregleringar och hot om polisanmälningar (och ett något desperat hänvisande till moral i kampanjen ”You wouldn’t steal a car, downloading is stealing”, som mest resulterade i skämtfilmer på Youtube och ett par skämtsidor på Facebook där man deklarerade att man inte skulle stjäla en bil, men ladda ner en om det vore möjligt och hänvisade till att kopiering inte är direkt stöld då originalet finns kvar) få folket tillbaka till såväl biograferna som filmhyllorna. Men det räckte givetvis aldrig så, det behövdes någonting mer för att locka dem. Och man hittade räddningen i Pocahontas-inspirerade Avatar med 3D-effekter (som petade ner tidigare listettan Titanic som mest inkomstbringande film med 1,858 mot 1,843 miljarder dollar) som fick gemene person att dra sig till biograferna eftersom tekniken saknades i hemmet. Än idag är det ovanligt med 3D-tvapparater, och med tanke på vilken succé filmen gjorde är det inte så konstigt det är med 3D-tekniken man uppmärksammar att det var 100 år sedan Titanic sjönk efter att ha åkt in i ett isberg genom att återigen visa James Camerons klassiker på bio. Med hela elva Oscars-statyetter och fantastiska recensioner i bagaget är det ett välkommet återseende.

När filmen först gick upp på biograferna var jag för liten för att komma in så fick invänta VHS-releasen, men då slog historien om den socialt fängslade Rose som sökte friheten i kärleken till den kringresande konstnären Jack som befinner sig på RMS Titanic enbart av den anledningen att han spelat av ett par svenskar deras biljetter tillsammans med sin vän Fabrizio hårt. Sättet James Cameron byggt upp hela berättelsen, kring en besättning som dyker ned i havet och in i Titanics vrak för att hitta en diamant de är övertygade ska finnas på skeppet, och flyger in en kvinna som påstår sig ha varit med på Titanic för att väl på plats återge hela sin berättelse om vad som hände, fungerar mycket väl och engagerar nu som då. Att filmen är tekniskt uppdaterad, och ser ut som en helt ny film istället för en 15 år gammal trasa som vridits om i 3D-skrud för att mjölka ett koncept, ger publiken en än större anledning att återupptäcka denna klassiker. Eller kanske se den för första gången på bio, eller alls.

Betygsmässigt kan man förstås diskutera huruvida den här filmen verkligen förtjänar högsta betyg, men med en fantastisk grund plus fantastisk teknisk restaurering kan jag inte ge den någonting annat. För om man tänker på hur fantastiskt berättad den är, och vilken variation den innehar trots sitt något begränsade utrymme, inser man att det både är en fröjd för hjärtat, hjärnan och ögat att uppleva den här filmen. Och enda negativa är väl att man inte inväntar 15:e april, då Titanic sjönk, för en extra speciell biopremiär. Men det hade väl å andra sidan blivit lite väl känslosamt kanske …

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Titanic 3D, film, filmrecension