Yukon Blonde, Debaser Slussen
Betyg: 3
Skäggprydda män i denim med en förkärlek till Rickenbacker-gitarrer. Det är det första jag möts av när jag beger mig till Debaser Slussen för att ta reda på vad den kanadensiska hajpen Yukon Blonde handlar om. Ljudmässigt slås jag av hur den lika energiska som spröda gitarrocken – till deras fördel – ofta låter som att den framförs i ett garage. Det gör på något vis att de snabbt vinner över publiken – det dröjer inte länge innan det känns som att det är ens egna polare som står där och lever ut sina musikdrömmar på scen.
Ofta har de instrumentala mellanpartierna tillräckligt med tyngd och driv i sig för att överglänsa såväl verser som refränger som ibland tenderar att bli för okaraktäristiska. Det genomsyras helt klart av någon form av 70-talsanda.
När de fram emot slutet visar att de även kan det där med stora känslor och sentimentalitet nickar i stort sett hela publiken med instämmande. Precis då, när de vågar blotta sina känslor så det verkligen berör, visar Yukon Blonde att de har någonting stort på gång. En potential de inte riktigt lever upp till hela tiden men som bådar för en lysande framtid.