Feist släppte, till kritikernas förtjusning, sitt fjärde album ”Metals” tidigare i år. Nu är det klart att hon kommer till Sverige nästa år. Boka in den 7:e mars i era kalendrar för då besöker den kanadensiske sångerskan Stockholm för en spelning på Cirkus.
Biljetterna släpps fredagen den 11:e november klockan 9:00.
Här kan ni läsa hela pressmeddelandet:
”Vi minns hur det var sist hon var här. Cirkus var fullt, sorlet blev till andakt, ljusen sänktes. När hon nästan omärkbart gled in på scenen skapades en slags gravitation, en omisskännlig dragningskraft. Endast utrustad med gitarr, ett band, lila tights och lugg magnetiserade och förtrollade hon oss. Stressade själar fylldes av närvaro. Alla var upprymda.
Hon gör så Feist. Höjer humöret. Fast på nya skivan Metals blir man först osäker på om det fortfarande förhåller sig så. De ofta vemodiga, ibland ganska svarta texterna kontrasteras förvisso av Feists trösterika röst, men även den har plötsligt fått något kantigt, raspigt och krångligt över sig. Saker och ting är liksom inte lika cappuccinofärgade som ultragenombrottet The Reminder bitvis var.
Ironiskt nog är det just hetsen kring förra skivan som givit Metals sitt mer upproriska tonläge. The Reminder gjorde en indieangelägenhet till topplistehets, och Feist kastades in i en virvelvind av turnéer, TV-reklam, Sesame street, och mer turnéer. Utbrändheten kom som ett inkassobrev. När allt var över fick Feist lära sig lyssna på tystnad, och i 18 månader förblev gitarren orörd.
Inspiration kom tack och lov tillbaka, men nu med en känsla av uppror. När Feist satte sig i en lada vid Stilla havslandskapet i kaliforniska Big Sur för att spela in, stormade kreativiteten lika mycket som vädret. Och paradoxalt nog är det eftergifterna, hennes vilja att riskera ett vinnande koncept, som gör hennes musik, artistskap och utstrålning mer beroendeframkallande än någonsin. På Metals händer det saker, och live vet vi inte vad vi ska förvänta oss. Feist har gjort oss nyfikna igen. Bara hon har verktygen att göra popmusiken lika oberäknelig som oumbärlig.”