Samling, Strand
Betyg: 4
Samling ligger i min mening bakom årets bästa svenskspråkiga album ”När mullret dövar våra öron blir vi rädda”. Visst, det tog ett tag för mig att vänja mig vid sångrösten som kontrasterar mot den annars så nyansrika och psykedeliska ljudbilden men nu när jag har vant mig är det nästan som att jag vill gå så långt som till att jämföra dem med ett svenskt Beatles anno 2011.
Det råder en slags mystisk dissonans mellan sången och övriga sex-sju instrument som påminner om det halvvakna tillstånd innan du vaknar. Musiken blir lite drömsk och ogreppbar medan texterna förblir tydliga. Som att du fortfarande har kontroll över dina sinnen men inte riktigt är medveten om vad som händer runt omkring dig.
Inga jämförelser för övrig men ”När mullret dövar våra öron blir vi rädda” tillhör de viktigaste svenskspråkiga albumen sedan Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig i Göteborg”. Inte minst i avseendet att varje spår är en möjlig singel.
Förutom material från den nyss utgivna debutskivan spelades även de tre låtarna från ”Anna” och i avslutande ”Depserationen” frammanade de troligtvis svensk popmusiks första moshpit.
Följande låtar spelades:
Fåglarna kvittrar
Aldrig sätta sig på tvären
Dra täcket över huvudet
Stackars lilla värsting
Deras sanning har klor
Normal
Ett slut
Inte räcka till
Anna
Desperationen

[…] Recension av Samlings spelning: Kulturbloggen […]