Lars Winnerbäck
Cirkus, Stockholm 9 oktober 2011
Betyg 5 för de tre första låtarna
”Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart…”
Med de orden startade Lars Winnerbäck sin första konsert av fyra på Cirkus i Stockholm nu i oktober 2011.
Ljuset startade som en soluppgång i ett blått kvällsljus. Ett jubel hördes när Winnerbäck och hans medmusiker kom fram genom det skimrande ljuset som lyste ut över publiken.
Den första sången han spelade var hans senaste låt Vem Som Helst Blues.
Alla fyra konserter var helt slutsålda och det kan jag förstå, Winnerbäck sjöng väldigt bra och verkade ha publiken på sin sida. En folkkär som artist som har väldigt bra låtar i ryggen. Det var väldigt bra ljud och man hörde tydliga hans tunga fylliga röst eka ut över den sittande publiken. Med stråkar i dess vakraste form och i det blåaste skenet.
Ljusen fick honom att framstå som en ängel där i mörkret. Speciellt under den andra låten Faller så lyser skenet på honom som en ensamgående varg.
Eftersom det var totalt utsåld och det fanns verkligen inga platser kvar, så fick jag inte stanna kvar och kolla på hela den underbart fantastiska konserten. Men jag kan tänka på mig att det var magiskt och så mysigt som det kan bli. Det var en väldigt speciell känsla att få se honom där längst fram på scenen, väldigt intimt och en perfekt plats för en perfekt artist. Så jag var ändå väldigt lycklig att få se honom. En rolig liten gubbe med en underbart mjuk och kraxig röst som länge varit väldigt aktiv. Det var nästa så perfekt att jag skulle vilja ge honom en femma i betyg, men någonstans där stannar min inre röst och säger att det kommer flera tillfällen för bättre stunder. Men detta var ett perfekt ögonblick och som hade blivit det bästa om jag fått se det hela i sin kolossala magnifika tillfälle så hade jag gett Winnerbäck den femma som han förtjänar. Jag älskar verkligen Winnerbäck och han är en av de bästa svenska artisterna så han får den där gyllene poängen av mig. Synd för alla er som inte var där, det här var en konsert man verkligen inte ville missa.
Text oh foto: Calle Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om Winnerbäck, Cirkus, musik