En 28-åring som pluggat flera språk på universitet, är smart och engagerad i samhällsfrågor och som åtminstone för oss som ser på Idol utifrån ser ut att vara en rätt välanpassad person, fast med massor av egen vilja – sjunger en låt som ska vibrera av tonårsångest. Idol-Lars sjöng Nirvana-låten ”Smells Like Teen Spirit”.
Jag sade direkt när han sjungit: han åker ikväll. Därför blev jag förvånad att juryn och deras gästjurymedlem berömma Lars och hans framträdande. Han fyllde ju inte låten alls. Det var helt fel låt för honom. Hur kunde juryn vara så falsk att de berömde hans framförande? Kanske var det taktik från deras sida, om de hade dissat hade kanske ”kamrat-rösta-emot” trätt in och svenska folket röstat kvar Lars?
Nu åkte han ju ut. Idol fredag 7 november hade en gäst i juryn: Desmond Child, som skrivit hundratals stora rockhits. Lars var den enda av de sju tävlande idolerna som valde att inte tävla med någon av hans låtar. Tanken med att bjuda dit en så stor låtskrivare som Desmond Child var förstås att idolerna skulle framföra hans låtar och få hans mentorskap och råd och tips under en vecka. Lars har inte förmåga att anpassa sig. Han måste av princip vara anti och välja själv. Det är både en brist och en tillgång för en artist och en konstnär. Det beror på omständigheterna. Att vara alltför anpasslig är inte bra för den som vill skapa något eget. Men i Idol-sammanhanget är det nog mer en brist att inte kunna välja en enda låt av Desmond Child. Men för Lars karriär i helhet är det säkert en styrka att veta vad han själv vill och stå för det.
Nu skriver Aftonbladet att Desmond Child dissar Lars. Jag frågar mig då: varför log Desmond så stort och berömde Lars under programmet då? Falskhet eller vad?
Desmond Child känner inget medlidande.
– Det är bra att han är borta. Han kunde ju inte ens sjunga sin egen farvälsång. Det är ju nästan roligt. Han kunde inte sjunga någon av mina låtar, och han kunde inte sjunga avskedslåten för det var inte coolt nog. Men nu kan han gå och vara cool någon annanstans.
Här bloggade jag om Lars igår, direkt efter programmet.
Här: Kurt Cobain från Nirvana, som visar hur det verkligen ska låta:
Så här ska det låta, Nirvana live 1991:
Johnny Godbitar och En trebarnsmamma har också bloggat om Lars som åkte ur Idol och bråket med Desmond Child.
Relaterat: Läsarna: Rätt att Lars åkte ut
Dagens Nyheter
Sydsvenskan
Andra bloggar om: Idol, nöje, musikvideo, rockmusik, tv, Idol-Lars, Lars, Desmond Child, Lars E
Om du lyssnar på nyanserna i Desmond Childs engelska när han kommenterar de olika bidragen hör du att Lars inte får sådär jättebra kritik. Amerikansk engelska kan ibland låta förödande snäll, men mellan raderna…
Lars har fått den uppmärksamhet han (kanske) ville ha!
Nu var ju ändå Kurt Cobain 24 år när han skrev ”Smells Like Teen Spirit” så även om låten skildrar tonårsångest i sin plågsammaste form så är det är ju inte så himla mycket tonårsångest per releasdatum. Men Kurt kom nog ihåg sin tonårsångest bra och det tycker jag ändå att Lars också lyckades förmedla hyggligt just genom att inte imitera, inte krampa omkring på scen som Cobain gör, utan genom en som fastfrusen ångestladdning på scen. Att det sedan inte går att jämföra på samma dag är så självklart så det inte behöver sägas, Nirvana är och förblir något utöver det vanliga.
Enligt folkloren skrev en tjej Kurt smells like teen spirit på hans vägg en gång. Först blev han smickrad, men då visste han inte att Teen Spirit var en billig deoderant.
Själva låten är dock en hyllning till The Pixies låtsnickeri och om man lyssnar på texten tycker jag att tonårsångesten ligger mest i Kurts röst.
Om man är ”välutbildad” eller inte har ganska lite att göra med om man har ångest, eller besitter förmåga att uttrycka den… Det finns dom som mår som prinsar i en bagarbod och kan ställa sig rakt upp och ner och ”uttrycka ångest” så man nästan själv förfasas över hur dåligt man mår… För det andra så var väl Cobain, som EL påpekar, närmare 30 än ”tonåring” när han skrev låten…
Nu tycks diskussion kommit att handla mer om Kurt, än Lars… Just ångesten kommer nog, som tidigare nämnts, snarare från Kurt själv än texten med tanke på att han var manodepressiv.
Mats: Du verkar insatt, hör av dig?? 🙂
Ojoj vilken seriös sida – satt och surfade runt bland gamla idolminnen och se – här har någon skrivit om den via TV-rutan upplevda Idolfarsen.
Jag kan inte anklaga dig för något, eftersom du uppenbarligen tror på allt som står i Expressen och Aftonbladet – som liksom TV 4 tjänar mkt på Idol.
Men en sak är säker, och det är att Idolerna var vana att välja låtar natten mellan fredag-lördag inför kommande fredag. Det var ett krav att de skulle ha valt (från en lista f.ö., där verkar du heller inte ha koll… de fick knappast välja helt själva som många tror) låt före kl 12 på lördagen.
SÅ
Alla valde låt – sen glider Desmond Childish in och övertalar – jo, övertalar- 3 av de 4 av 7 kvarvarande Idolerna att välja hans låt.
Hur jävla töntigt är inte det på en skala mellan 1-100? Därför var det så rätt av Lars att INTE sjunga Desmonds låtar – som ju heller knappast är särskilt rockiga i jämförelse med Nirvana, som ju också var ett av Lars absoluta favoritband.
Du måste ju vara påläst för …….. – blir ju så fel.
Jaja, nu är Idol över och allt är faktiskt glömt och förlåtet 🙂 Och jag undrar, vem minns Kevin Borg nu?
Idol=ett fult ansikte. Lars=en man som stod upp mot musikindustrin som fullkomligt struntar i den orginella musiken som människor skapar själva.
Lars är för alltid en hjälte för mig.
🙂