Artist: Takida
Titel: The Burning Heart
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 27 juli
Om man lyssnat på svensk radio de senaste fyra åren så har det i princip varit omöjligt att undgå Takida. Jag vet inte hur många radiohits bandet haft, men jag kan lova att jag kan varenda textrad till varenda låt. För är det något jag tycker Takida är bra på så är de låtar som fastnar på hjärnan. Texterna och melodierna är simpla och man behöver sällan vara Mariah Carey för att kunna sjunga med.
Men jag ska vara ärlig, jag är långt ifrån ett fan. Efter att ha hört rykten om att Takida mest är ett poserband som lyckats bra med hjälp av autotune och bra producenter så har jag varit mer än anti till bandets musik. Tills för några dagar sedan då jag fick privilegiet att närvara vid en intim, akustisk spelning med bandet. Jag blev minst sagt chockad och glad när alla mina negativa tankar krossades av ett fantastiskt bra, sammansvetsat band och en riktigt bra sångare!
Så när jag nu fått chansen att recensera nya skivan ”The burning heart”, som är bandets fjärde skiva, så var det med mer än öppna, glada armar som jag slog på skivan.
Första låten är ”Haven stay” som jag redan hört på bandit otaliga gånger och som jag, ja, redan kan texten till. Låten har ett väldigt typiskt takidasound. Lite mörk, litr rockig, lite svängig och väldigt trallig. Ett poäng till Takida.
Vad som händer sen vet jag inte riktigt. Bortsett från låt nummer fyra ”Was it i” som är skivans bästa låt, så känns skivan lite väl dyster. Fast det är kanske hela poängen. Sångare Robert sa själv till kulturbloggen tidigare i veckan att ”Glada budskap lämnar jag åt någon annan” men att det skulle vara tråkigt att lyssna på, det kan väl inte ha varit vad han menat?
Efter att ha lyssnat på skivan ett par gånger så känner jag mig trött och grå, lite negativ. Vilket inte känns bra, musik ska vara upplyftande och givande, inte en lustsugande glädjedödare.
Så hur ska man sammanfatta detta. Gillar man Takida och gillar man att vara deppig så kommer man nog älska denna skiva. Jag är personligen inte övertygad. Deppmusik i all ära, men detta känns inte som någonting jag vill lyssna på i samband med att solens strålar lyser in genom fönstret. Svagt betyg. Sorry Takida.
Läs även andra bloggares åsikter om Takida, hårdrock, skivrecension
Bra recension! Den där akustiska spelningen verkar intressant, musik kan bli spännande när man tvingas omvärdera sina åsikter.
Själv tycker jag att Takida är ett riktigt skitband, men det är en annan sak…