Artist: The Sounds
Titel: Something to die for
Betyg 2
Utgivningsdatum:29/3
Det är dags för det svenska The Sounds att släppa sitt fjärde album. Bandet slog igenom 2002 med skivan ”Living in America”. Gruppen kommer ifrån Helsingborg men känns mer som ett amerikanskt band. De har alltid haft ett väldigt amerikanskt uttryck, vilket är en av anledningarna till att de gått så bra utomlands.
Debuten vart otroligt hyllad och sedan dess har bandet turnerat med stora grupper som No doubt och Foo fighters.
Självklart har man en del förväntningar på nya skivan. Såhär lagom till våren vore det ju underbart med en skön platta att spela på balkongen. Efter några lyssningar på nya ”Something to die for” tvingas jag tyvärr inse att detta absolut inte är en skiva jag tänker lyssna på till sommarölen eller i festivaltältet.
Under halva första låten undrar jag om det är fel skiva jag satt på. Är det September jag lyssnar på? Dansant elektropop strömmar ur högtalarna och snart hör man Majas röst som fint trallar med. Texterna känns så otroligt opersonliga att det inte ens är roligt. Lyssnar igenom skivan tills min pojkvän kommer in och snällt ber mig stänga av innan han kastar ut stereon genom fönstret. Han älskar dock the sounds, påstår han. Det gjorde jag med. Vissa av låtarna känns som dåliga dansremixer av någonting som eventuellt hade kunnat bli bra låtar. Notera eventuellt.
Det jag saknar mest när jag lyssnar på skivan är Majas rispiga röst. Minns hur jag som tolvåring lyssnade på ”Reggie” och tyckte att hon hade den coolaste rösten på jorden. Nu känns det mest som om hon tagit sånglektioner av någon gammal 80tals donna. Det är som att halva grejen med The Sounds bara är borta.
Men jag måste säga att trotts allt så tror jag att denna skiva kommer bli en hit. Kan nästan garantera att vi kommer få höra ”Better off dead” många gånger i sommar. Själv tänker jag rota fram ”Living in america” och spela ”Hit me” på extremt hög volym, för att för mig är det The Sounds! Ses på dansgolvet.
Läs även andra bloggares åsikter om The Sounds, recension, musik
Bästa Linnea,
Jag vill försvara denna skiva – En fin skiva enligt min mening – skivan är en bra blandning av Yello – Booka Shade, Japan, Strokes och Ultravox samt så klart en fortsättning på Sounds tidigare ljudbild. Jag är glad över att Sounds utvecklas, jag tillhör en av dem som tycker att DM och Skinny Puppy utvecklas positivt med åren och är därför glad att även Sounds gör det.
Linnea är du inte lite ung för att bli nostalgisk och redan börja se tillbaka på gamla hits? Musik likt allt annat påverkas av tiden den skapas i, så även Sounds fall. Därför låter inte skivan som bandet gjorde för 10 år sedan.
Mvh Jonas
Att band utvecklas är bra i de flesta fall, i detta fall tycker jag dock sounds utvecklats till något sämre än vad de kan vara, men det är bara ett litet barns åsikt. Och för ung för att vara nostalgiskt, får väl återkomma när jag fyllt 40 i guess ….
Jag menade inte att vara manschauvinistiskt nedlåtande och dra dåliga ålders metaforer, nu gjorde jag kanske det sorry.
Mvh Jonas