Kulturbloggen möter Cut Copy

Kulturbloggen passade på att träffa Tim Hoey (gitarrist i det australienska elektropopbandet Cut Copy) inför deras slutsålda spelning på Strand – men det var nära att han inte skulle hinna dyka upp till spelningen. Han höll nämligen på att bli kvarglömd med varken pass eller bankkonto i Köpenhamn, där de hade haft en spelning kvällen innan.

– ”Efter spelningen bestämde jag mig för att hänga kvar ett tag i baren. När jag gick ut så stod inte turnébussen kvar. Jag försökte ringa de andra i bandet men deras mobiltelefoner var avstängda. Till slut fick jag tag i vår manager som var i New York och han lyckades få tag i bandet. De hade redan åkt iväg utan att märka att jag saknades. Det var lite läskigt med tanke på att både mitt pass och bankkonto låg i bussen.”

Hur lärde ni känna varandra i bandet och när bestämde ni er för att bilda Cut Copy?

Jag växte upp i samma stad som Michell (trummisen) så vi har alltid varit vänner. Dan (sångaren) kände brodern till en annan av mina kompisar, så han brukade komma dit över loven. När jag började på en konstskola i Melbourne träffade jag återigen Dan. Det var faktiskt samma dag som jag träffade honom igen som han hade fått skivkontrakt och eftersom han visste att jag kunde spela gitarr bad han mig komma och repa med honom. Michell köpte ett trumset från eBay och vi började spela in demos i Garage Band.

Hur var musikscenen i Australien när du växte upp?

Rätt så tuff med tanke på att jag växte upp på landet och det här var innan internet var vad det är idag. Det var svårare att få tillgång till musik och man upptäckte nya band genom vänner. Den lokala skivbutiken hade mest kommersiell musik så när jag ville köpa skivor av Sonic Youth eller My Bloody Valentine var de tvungna att beställa från någon annan skivbutik och det kunde ta flera veckor.

Idag står Australien inför en genomgångsfas. Det har börjat komma festivaler med inriktning på dansmusik – förut fanns det enbart rockfestivaler – och det har börjat växa fram olika undergroundscener i olika delar av landet. Det ska bli intressant att följa i vilken riktning läget utvecklas.

Vilka var dina influenser när du började med musik?

Jag hade aldrig riktigt insett att jag hade börjat med musik förrän Dan bad mig gå med i bandet men jag har alltid sett upp till gitarrister som Kevin Shields som inte nödvändigtvis är klassiskt skolade utan snarare hittar nya banbrytande sätt att spela gitarr och skriva låtar på.

Om du bara fick välja en låt som definierar allt Cut Copy står för – vilken låt skulle du välja då?

Det är en svår fråga då vi sällan definierar oss i termer av låtar. Vi håller snarare fast vid den romantiska synen av albumet som något man lyssnar på från början till slut. Ingen låt kan återspegla ett helt album. Om det var upp till oss skulle vi inte ens släppa några singlar.

Ni är aktuella med ert tredje album Zonoscope. Hur lång tid tog arbetet med skivan?

Från det att vi började skriva tills att skivan var färdigmixad tog det större delen av tolv månader. Vi byggde vår egen studio i ett varuhus i Melbourne. Det kändes betydelsefullt att ha ett ställe där vi själva kunde ha kontroll över arbetet med skivan.

Kan du beskriva arbetsprocessen. Skiljde den sig från era två tidigare album?

Just att vi byggde vår egen studio kändes som en frigörelse. Eftersom vi inte betalade massa pengar för dyr studiotid behövde vi inte oroa oss för någon tidsbegränsning. Vi kunde sätta våra egna deadlines vilket gav oss möjligheten att experimentera i större utsträckning. Vi hade till och med tid att bara sitta och jamma fram låtar vilket vi aldrig haft tidigare. Det blev helt och hållet vårt eget projekt.

Har skivan något koncept?

Den har en del olika teman. Till att börja med försökte vi ljudmässigt att blanda syntetiska och organiska rytminstrument och smälta samman olika genrer. Vi blev även besatta av tanken att skapa en majestätisk värld där lyssnaren återgår till att leva i en stam. Våra två tidigare album är mer raka popalbum men nu ville vi skapa något som kräver många lyssningar. Meningen är att du varje gång du lyssnar på skivan ska upptäcka någonting nytt.

Kan du förklara albumets artwork?

Det är ett fotomontage av den avlidne japanska konstnären Tsunehisa Kimura. Vi hörde av oss till hans kvarlevande hustru som skickade oss originalet. Vi tyckte att den representerade den värld vi försökte skapa på skivan med naturfenomen och element som slås samman. Symboliken fungerade och bilden har något tidslöst över sig. Den kunde lika gärna varit gjort idag som på sjuttiotalet och just den tidslösa kvaliteten är något vi eftersträvar med musiken.

Har ni några speciella estetiska preferenser när ni skriver låtar?

Vi försöker skala av och börja om på nytt för att inte riskera att göra samma skiva två gånger. På den nya skivan har vi använt oss av nya syntar och effektpedaler. Vi försöker även hitta nya sätt att använda gitarrerna på. Samtidigt försöker vi behålla vår obskyra Cut Copy-tolkning av popmusik.

Vad kan vi förvänta oss av Cut Copy i framtiden?

Förhoppningsvis massor av skivor. Det är lite synd med alla band som släpper en bra debutskiva och sen på grund av att pressen vänder sig emot dem tycks försvinna i tomma intet. Vi vill ha en långlivad karriär, släppa massor av skivor och utforska olika stilar och musikaliska synsätt – som David Bowie, Brian Eno och Sonic Youth. Vi vill definitivt fortsätta med det här en lång tid framöver.