Fedras Kärlek i regi av Pontus Stenshäll hade premiär på teater moment i Gubbängen den 19 februari. Pjäsen är baserad på Senecas Fedra som i sin tur var inspirerad av Euripides drama Hippolytos. På moments scen är det den brittiska dramatikern Sarah Kanes drottning Fedra och hennes styvson Hippolytos som tagit plats i en nutida miljö.
Prins Hippolytos framträder som en handlingsförlamad yngling som sitter framför teven, äter godis och onanerar i sina egna strumpor. Bortskämd och motbjudande och fri från dekadent charm är det svårt att förstå Fedras förälskelse. Det finns till synes ingen koppling mellan Fedras kärlek och objektet för hennes passion.
Pjäsens två skådespelare, Josefin Ankarberg och Mathias Olsson, gestaltar skickligt de två motpolerna: Fedra – fylld av passion och hunger – och Hippolytos – desillusionerad och viljelös.
Fedras Kärlek är den tredje och sista delen i moments ”Pessimismens trilogi”. De första delarna, De dömdas ö av Stig Dagerman och Ett Drömspel av August Strindberg, spelades 2010. I Fedras Kärlek är det Hippolytos som personifierar pessimisten – som enligt programmet är ”en avslöjare, en skeptiker, en realist, en genomskådare av den mänskliga naturen”.
Fedras kärlek är förstås en tragisk föreställning. Men enligt moments hemsida ville Sarah Kane förmedla kärlek, överlevnad, hopp i sina dramer och utforska det sanna jaget, den rena ärligheten. Drottning Fedra och prins Hippolytos går oundvikligen mot sin undergång. Slutscenen är dock tämligen kryptisk. Finns där en strimma hopp trots allt?
Se vidare i min recension i Teatermagasinet och på moments hemsida.
Läs mer om pessimistisk filosofi i Wikipedia.
Bild ovan: Mathias Olsson som Hippolytos. Foto: moment.
Bild nedan: Josefin Ankarberg som Fedra. Foto: moment.
Läs även andra bloggares åsikter om Fedra, Hippolytos, pessimism, Sarah Kane, moment
[…] vidare på Kulturbloggen och på moments […]