• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skivrecension: Take That med Progress

17 november, 2010 by Rosemari Södergren

Take That har återförenats när nu Robbie Williams kommit tillbaka. Omslagsbilden visar väl ambitionen när ett pojkband återförenas som 40-åriga, förhoppningsvis, mogna män.

Jag blev lite förvånad när jag läste att Svenska Dagbladet gav albumet betyg 4:

Med den självinsikt serveras ett album fullt av vuxenpop i alla dess nyanser. Från fredagsdisko till romantiska ballader med textrader som smorts in ett extra varv.

Anders Nunstedt i Expressen är däremot hårdare och skriver:
Robbie Williams borde låtit bli Take That.
På sitt förvirrade comebackalbum låter det återförenade pojkbandet som förvuxna föredettingar.

Jag tycker att vissa spår är bra, det är de spår som exempelvis inledningsspåret ”The Flood” och det är bra för att det låter som en typisk Robbie Williams-låt.
Det är Robbie som lyckats som soloartist och som gått vidare från pojkbandstiden. Och på så sätt håller jag med Nunstedt: Robbie Williams behöver inte Take That. Tvärtom.

Albumet fick betyg 2 både i DN och i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Take That, Progress, Robbie Williams, musik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Progress, Recension, Robbie Williams, Take That

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Samuel säger

    18 november, 2010 kl. 11:13

    ”The Flood” låter mer som en Take That låt än en Robbie Williams låt. Lyssna på TT:s två senaste skivor.

    Take That behöver Robbie? Herregud, kolla in säljningsstatistik på både skivor och turnéer så kan fakta överbevisa det. Tror snarare Robbie kände att han behövde en nytändning efter, i hans mått mätt, två ganska fiaskobetonade skivor.

  2. Rosemari säger

    18 november, 2010 kl. 11:41

    Ändå är det Robbie Williams som låter bra på Progess, enligt mitt omdöme, i alla fall.

  3. My säger

    21 november, 2010 kl. 22:15

    Jag håller med Samuel. The Flood är ju den låt som låter allra mest som Take Thats två tidigare album efter återföreningen 2005, medan det är de andra låtarna som mer påminner om Robbie. Ändå är faktum så att de alla fem skrivit låtarna tillsammans. Take That behöver verkligen inte Robbie. Dem har blivit större och större för varje år sedan comebacken så att han ville komma tillbaka var inget som de tog för självklart, men för oss fans är det en bonus att han vill komma tillbaka eftersom det gör bandet komplett igen.
    Robbies karriär har gått utför de senaste åren, men han har ändå sålt bra. Dock låter Robbie likadant som han låtit på alla sina andra album, varken sämre eller bättre. Detsamma gäller för de andra. Att påstå, som Nunstedt gör, att Gary låter som en dansare är ju ett hån, med den otroliga röst han har. Jason har även han en fantastisk röst och det är synd att Flowerbed inte fick en bättre plats på skivan än som doldis. Och Marks röst har karaktär och det är hans låtar som i mitt tycke och många andra fans är de allra bästa på skivan, och inte de som Robbie gör… sorry.

    Det var synd det inte gick att kommentera Nunstedts recension för så många fel som stod där visar ju bara att alla inte borde få recensera vadsomhelst. Circus-tour till exempel… ja det var 2009 det… pinsamt Nunstedt! Nu är det Progress tour som gäller! Tacka vet jag engelsmännen – de vet iallafall vad som är bra musik!! I Sverige är vi så efter ibland.

  4. Rosemari säger

    21 november, 2010 kl. 22:18

    Jaja smaken är olika. Jag tycker fortfarande inte särskilt bra om Progress.
    Men jag utger mig inte för att vara någon expert på deras historia.

  5. Jasmin säger

    24 november, 2010 kl. 17:06

    Gary låter som en dansare?! WTF? Gary har en av dom bästa rösterna jag har aldrig hört..tex Robbie has nothing on Gary!
    albumet fått bara 2 i betyg? Skivan e ju hur bra som helst.
    TT behöver inte Robbie mer tvärtom.
    va fan,fattar inte .. verkar som att Svenska folket har ingen bra musiksmak :O
    Dom hyllar nån talanglös Agnes som kan inte ens sjunga.. speciellt live…(Ear Rape)
    TT,FTW! <3 Kan inte vänta till Amsterdam!

  6. Samuel säger

    28 november, 2010 kl. 20:00

    Det blir Köpenhamn för min del!

    Som ni redan sagt, Garys röst är ju hur grym som helst.Visst är det kul att alla får höras på albumet men mer utryme åt Gary hade jag gillat! Fantastisk på ”Eight letters”

    Nunstedt, vilken skämt! Mailade honom om alla faktafel men inget svar. Förvånad? Nej!

  7. Caroline säger

    29 april, 2011 kl. 13:29

    Precis som en del påpkat så låter Progress mer som Take Thats senaste två skivor än något annat. Robbies karriär var på väg utför. Tror dock inte det var anledningen till att han valde att bli ett med Take That igen. Gary och Robbie har sedan ett par år tillbaka pratat ut om problemen de hade sinsemellan, vilket började med att Robbie bodde på ett hotell i närheten av där Take That hade en av sina spekatulära live shower. han satt och lyssnade och önskade att han var där med dem… på scen. Efter den konserten mötte de fyra upp Robbie i hotellbaren och pratade och pratade om allt som gått fel. Sedan den studen för några år sedan har de umgåts som vänner igen. Duettsingeln mellan Gary och Robbie ”Shame” handlar om just detta. Så antagligen kändes det naturligt att Robbie kom tillbaka, även om han var velig in i det sista (se dokumentären ”Look back don’t stare”).
    Pratet om att Garys röst inte skulle vara något speciellt är riktigt löjligt. Man borde lägga av med sin karriär som kritiker ifall man har den åsikten. Helt befängt i min mening. Rensa öronen är mitt tips!
    Gary och Robbie har väldigt olika röster, och de har båda två fantastika röster och kapacitet. Detta är något Gary haft genom hela sin karriär, enda sedan han som väldigt ung pojke skrev egna låtar och sjöng på pubar runt om i sin hemtrakt. Robbies röst har däremot utvecklats genom åren och vuxit till vad den är idag.
    När det gäller skivan så tycker jag den är fenomenal, liksom de tidigare albumen efter deras återförening 2005. (Håller med Samuel som skrev att Garys utrymme är saknat). Men det finns väl en poäng me det, at han skulle ta ett litet steg bakåt för att lämna utrymme år bl a Robbie. Det var ju bl a det som var en av deras stora ”issues” back in the days.
    Musikalist är de inte alls samma band som under deras begynnelse 1990-95. Garys skrivande har utvecklats, och framför allt så skriver de sina låtar tillsammans numera. Det låter helt enkelt så mycket bättre idag.
    När det gäller Take Thats storhet så hade de aldrig behövt Robbie. Alla deras turnéer efter återföreningen 2005 har varit spektakulära och alla utsålda Europa över, och deras skrivor och singlar har sålt i rekordomfattning efter rekordomfattning. Förstår egentligen inte varför det är så mycket fokus kring vem som behöver vem. De fem är återförenade för att de vill ha det så. Varför ska folk göra det så svårt och döma hejvilt?!

  8. Rosemari säger

    29 april, 2011 kl. 13:43

    Nja, att jag föredrar Robbies soloalbum och att jag inte tyckte nya Take That-albumet var lika bra är inte direkt att döma någon? Vi som recenserar måste ändå vara ärliga och skriva vad vi tycker om skivor.

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in