Är det någon som tror att lösare anställningsformer och inhyrda medarbetare främjar den interna självkritiken på redaktionerna, skapar journalister som vågar sticka ut hakan, undersöka och ifrågasätta makten?
Skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena.
Att hela konceptet med bemanningsföretag ger svagare anställda, maktlösare fackförbund och mer makt åt arbetsgivare och chefer är rätt självklart. Hur kan det bli på annat sätt?
Arbetsmiljöfrågor måste vara mycket svårare att driva när färre ur personalen jobbar på arbetsplatsen. En anställd som inte hör till arbetsplatsen utan bara är där tillfälligtvis tar inte kamp för att förbättra dåliga villkor eller usla förhållanden. En person som är utskickad från ett bemanningsföretag kanske inte heller är fast anställd på bemanningsföretag och då minskar givetvis också kraften och energin att reagera på missförhållanden.
Det finns alltid saker som kan förbättras på arbetsplatser. Systemet med anställda som har trygghet på arbetsplatsen och som kan bli starkare tillsammans, i sina fackliga organisationer, är ett system som i många fall är bra.
Visst finns det alltid situationer där fackliga förtroendevalda går chefernas ärenden och gör ont värre. Men något bättre system för att stärka arbetstagarnas möjllighet att påverka har vi inte. Var och en ensam för sig är inte så effektivt.
Att bemanningsföretag tagit sig in på alla möjliga arbetsplatser är ett hot mot arbetstagarnas villkor. Medier har inte uppmärksammat den här utvecklingen i den grad det är värt att tas upp och ifrågasättas.
Nu har bemanningsföretagen tagit sig in på redaktionerna. Vågar vi hoppas att frågan äntligen kan komma på debartbordet?
Precis som journalister som inte har trygghet kan bli fegare och inte lika kraftfullt kan utföra sitt uppdrag att granska makten blir alla anställda svagare när de har osäkra arbetsförhållanden.
Bemanningsföretag är inte bara av ondo. För en arbetsgivare kan det vara ett sätt att ta in extra personal när det behövs. Att det kan komma personal utifrån som ser saker med nya ögon och med annan erfarenhet i bagaget kan också rätt utnyttjat vara bra. Men en förutsättning är att villkoren för de anställda på bemanningsföretaget är bra och att arbetsplatser som hyr in personal från bemanningsföretag gör det inte för att minska sina fast anställdas möjlighet att påverka arbetsvillkor och arbetsmiljö.
Det finns all anledning att börja diskutera fenomenet med bemannningsföretag och diskutera hur vi vill att arbetslivet ska se ut och vilka villkor människor ska arbeta med.
Hur det gått till på SVT, som Elmbrant berättar, är verkligen avskräckande:
Nyligen insåg Sveriges Television vad alla kunnat se – att man skulle spräcka budgeten rejält på kostnader för prinsessbröllop, OS, VM-fotboll och valet. Ändå var det utan förvarning som en mellanchef en dag dök upp på nyhetsredaktionen, gick runt och pekade ut de journalister som hyrts in via bemanningsföretag och som nu måste gå. Huvuddelen av ett 70-tal inhyrda skulle bort med en månads varsel. Reaktionerna blev häftiga.
Det är illa, illa när journalister inte längre vågar granska makten. Men det illa överlag när arbetskraften får munkavle och blir rädd för att stå upp för sina och sina medarbetares rättigheter och inte längre vågar kämpa för bättre villkor.
Relaterade artiklar:
Medierna/Sveriges Radio, Dagens Nyheter: Croneman: Dagens journalister är jasägare, som refererar och citerar, Sveriges Radio 2 och Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om bemanningsföretag, Elmbrant, journalistik, arbetsliv