Vilket Sverige lever högerregeringens statsminister Fredrik Reinfeldt i?
Debatten i SVT på söndagskvällen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin handlade en hel del om det delade Sverige. Att Sverige är delat, var väl nästan det enda de två var överens om.
Debatten om det delade Sverige handlade också om det finns en del där de som jobbar finns och en där de arbetslösa finns. Men människor är inte det ena eller det andra, menade Reinfeldt. Arbetslöshetsperioderna är oftast korta, sa han.
Jag undrar: vad har han för glasögon när han ser på Sverige?
Det finns väl enstaka människor som har kortare perioder av arbetslöshet, men nog tusan är det oftast så att det finns en stor grupp som ofta är arbetslösa. Han liksom bagatelliserar människors ekonomiska problem när de blir arbetslösa. För den som inte har en hög lön och inte kunnat lägga undan en stor reserv kan det bli fruktansvärt att bli arbetslös eller sjukskriven, också ur ekonomisk synvinkel. Människor kan tvingas gå till sociala och låna till hyran eftersom Försäkringskassan alltid dröjer minst sex veckor med ersättning. A-kasse-ersättningen är väldigt låg för den som blir arbetslös.
Det är som om Reinfeldt tror att människor blir sjuka eller arbetslösa, eller för den delen åldras och blir pensionärer, av lathet eller ren jävelskap.
Förstasidesbilden på DN idag säger dock en hel del om hur delat samhället och Sverige är idag.
Reinfeldt gick ut med hög svansföring inför förra valet och skulle ta bort utanförskapet.
Det kan han i alla fall inte påstå att han gjort under de fyra åren.
Genom att sänka skatterna för de som tjänar mest och genom att kasta ut långtidssjuka ur Försäkringssystemet har han inte minskat några klyftor i samhället, det är ett som är säkert.
Visst är Odells förslag att Försäkringskassan ska kunna få betala straffavgift om det dröjer mer än fyra veckor värt att fundera kring. Men det behövs mer än så. Försäkringskassan måste inse att den är en serviceorganisation, inte en kontrollmyndighet. Och då behövs det en annan syn på människor än vad högern signalerar. En syn av respekt mot de som drabbas sjukdom och en inställning att de självklart har rätt till ersättning.
Marika på bloggen Storstad har räknat och visat att med Reinfeldts regering går minst en 500-lapp i månaden från den fattige till den rike.
Relaterat: Svenska Dagbladet.
Peter Högberg har också bloggat om debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, samhälle, Reinfeldt, Försäkringskassan
Jag har varit arbetslös i flera omgångar. Jag har också gått på soc i perioder och har levt under existensminimum när jag levde på en halvtidslön + bostadsbidrag. Jag var arbetslös två gånger under krisen – 2008 blev jag uppsagd pga arbetsbrist och 2010 tog ett föräldravikariat slut. Jag har haft mycket kontakt med AF i mitt liv.
De långtidsarbetslösa är ofta detta av en anledning. Ofta har de valt fel utbildning (eller saknar utbildning) eller bor på fel ort. På en del orter finns det helt enkelt inga jobb av en viss typ. Andra långtidsarbetslösa vill inte ha jobb – de sysslar med annat och har funnit en identitet i att stå utanför, eller så är de inte villiga att arbeta sig uppåt och börja på botten. Ytterligare andra är helt enkelt inte anställningsbara på grund av sin personlighet.
Många av dessa problem går att lösa om man bara identifierar dem.
Och skattesänkningar är bra för alla – inklusive de som lever på a-kassa eftersom det gör det lättare att få jobb om man stimulerar ekonomin och gör det lätt för företag. Alla tjänar på lägre skatter i längden – att ha världens högsta skatter är inte direkt något att skryta med.
Att göra saker billigare & bättre är inte en omöjlig ekvation.