lexingtone
Hard Bop Tango
4
Inspelad i Nevo Studios Sundsvall november 2024
Mix, master och omslag: Joona Toivanen
Prophone Records (distr. Naxos)
Releasedatum: 27/2 2026
Första gången skiva av Lexingtone recenseras. Däremot har text om en lyckad spelning på Utopia publicerats på Orkesterjournalens hemsida och från den har citat använts av gruppen i marknadsföring inför kommande gig. Goda förkunskaper finns då jag varit på tre av deras konserter och skänkts deras angenäma debut på vinyl, som lyssnats på en handfull gånger. Uppföljaren är minst lika bra, kanske rent av snäppet vassare. Hade det inte varit för ett par alster långt in lyssnandet av något svagare kvalitet skulle det blivit en fullpoängare. Avslöjar därmed att Hard Bop Tango är 4/5 med mersmak. Här finns mycket musik att ryckas med av, alternativt sjunka in i. Nio kompositioner tillverkade av någon bandmedlem i en anda av amerikansk 60-tals jazz utgiven på Blue Note. Detta svensk-finska samarbete är lika stilsäkert, möjligen en smula mer polerat. Lexingtone har tagit sitt namn efter gatan där legendariska bolaget låg/ ligger.
Kvartetten vars medlemmar jag känner till tämligen väl är samtliga kända från andra firade konstellationer. Sedan debuten Hypto Krypto är halva kvartetten nytillkommen. Talesperson är kontrabasisten Martin Sundström som recenserats entusiastiskt i egenskap av beståndsdel i SE-Quartet. Det finska inslaget heter Jonna Toivanen, utsökt komponist och kompositör boende i Lerum. Har hört och skrivit om denne förträfflige musiker när han lett egen pianotrio och duon Linchpin med Ebba Westerberg, spelat med Anders Hagberg och förekommit i andra konstellationer. Trumslagaren Paul Svanberg har hörts både live och på skiva, förknippas främst med pappa Lars Jansson och dennes renommerade mycket långlivade pianotrio. Från vår huvudstad har Erik Palmberg rekryterats. Han basar i egen uppskattad grupp, ingår i Horncraft, i Radiojazzgruppen och andra toppresterande storband. Med finess trakteras trumpet och flygelhorn i avvägda solon och snyggt ensemblespel.
Det är en sammansvetsad grupp med föredömlig teknik, sinne för bärkraftiga melodier och emotionell output som lanserar sig själva. Förutsättningarna finns således för att även noviser vad gäller genren skulle kunna gilla denna cd. Det låter dynamiskt och elegant och här finns fina solon. Ofta anser jag det vara alltför djärvt att helt förlita sig på original. Här funkar det galant nästan hela vägen.
Snitch vet jag med mig att jag roats av live. Öppningsspåret är en härligt stunsig dänga som gör en på gott humör. Att man i mer eller mindre utsträckning komponerat i tangotappning ger musiken en särskild sorts groove och lyster, antingen boppigt rytmisk eller lyriskt långsam och luftig. Eldiga emotioner avlöses av sval elegans. Verkar som om instrumentalisterna, ofta upptagna av andra projekt, utan längre repetitioner uppnått önskvärd kemi. Albumet innehåller flera ljuvliga ballader, bland andra Vid Korshamns bryggor av Sundström och gemensamt kreerade kompositionen Portrait in F Minor. Den senare framförd utan blås präglas av ett vackert vemod signerat främst Toivanen vid flygeln, följs av eftertänksamt feature i samma andra på kontrabas.
Skylancer (M. Sundström) kännetecknas av ett spännande, utforskande perkussivt beat. Fäster mig vid formidabelt trumspel från Svanberg. I St. Lucia från samma låtskrivare idkas uppfriskande ”hårdkörning”. Även om melodin blir något statisk uppskattas att den är insvept i en påtaglig livekänsla. Inte utan att man undrar hur inspelningen i Sundsvall organiserades. Spelades låten in i en tagning tillsammans? Ska påpekas att såväl akustik som inbördes balans i ljudåtergivning är förstklassig, vilket jag gläds åt när jag lyssnar genom hörlurar. Som väntat kryddas anrättningen med ett knippe aptitliga solon. Ett markant sådant exempel är Down & Out av kvartettens eminente pianist. Både han och Palmberg på trumpet briljerar här och lite varstans på ett lysande album, utan att ta fokus från melodins kärna. I finalnumret signerat Palmnerg odlas ett drivande sväng som stimulerar. Spänstig rytmsektion utgör förankringen, bereder väg för kvartettens blåsare som frigör sig, gör mig exalterad.