Lilo & Stitch
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 maj 2025
Regi Dean Fleischer Camp
Disneys mest ovårdade, stökigaste och styggaste karaktär visar sig också vara den bästa spelfilmsversionen studion bjudit på det senaste årtiondet. Disneys försök att omvandla sina mest älskade och klassiska filmer från animation till traditionell spelfilm har inte gett det magiska resultat som studion – samt publiken, hade hoppats på. Filmerna har – trots jättelik budget, inte heller känts vidare lyxiga eller exklusiva, se bara till Guy Ritchies Aladdin som var ett skräckexempel på detta. Nu senast fick vi Snövit som inte heller var någon större succé, varken hos kritiker eller publik.
Men skam den som ger sig, för med Lilo & Stitch lyckas Disney äntligen att skapa ett genuint existensberättigande vad gäller sina nyversioner. Originalfilmen har inte heller samma legendariska status som nämnda Snövit eller Den Lilla Sjöjungfrun. Tvärtom är ursprungsfilmen en ojämn historia med ett berättande som haltar och vars karaktärer inte är värda att vistas i samma legendariska rum som andra älskade Disney skapelser.
Därmed finns det utrymme för förändring och innovation, något som regissören Dean Fleischer Camp ämnar att ta tag i. För efter introduktionen, som är i det närmaste identisk med originalet, utförs en snillrik men samtidigt vördnadsfull adaption som behåller de viktigaste elementen men som inte heller är rädd för att förnya och förändra. Ett fåtal regissörer besitter en förmåga att djupdyka i filmer med en historik, förstå vilka de viktigaste och mest älskade stunderna är – stora som små, och bevara dem i sin version. Fleischer Camp är en av dessa och de mest minnesvärda momenten är fortfarande här som de klassiska Elvis-låtarna samt de hysteriska upptågen från Disneys minst skötsamma figur.
Allt har dock en oväntad tyngd för att inte säga svärta, här finns nämligen en genuin känsla för dramatik. Detta manifesterar sig främst genom relationen mellan Lilo och hennes syster Nani, en relation som var både underutvecklad och ytlig i originalet men som nu blir filmens kärna. Det ursprungliga patoset om att finna sin egen familj och att stark vänskap mellan individer är oskiljaktig mot traditionella familjeband är centralt även här men betydligt mer drabbande. Detta överraskande resultat uppnås framförallt genom ett par snillrika justeringar vad gäller Lilo och hennes personlighet. Där den animerade förlagan är uppnosig och i många fall irriterande är hon här en betydligt mer sympatisk figur som kämpar mot utanförskap. Skådespelet från den unga debutanten Maia Kealoha i huvudrollen är imponerande och hon ger Lilo en emotionell intelligens som tidigare var helt frånvarande. Men den bästa insatsen kommer från Sydney Agudong i rollen som Kealohas syster. Där Nani endast var ett bihang förut är hon nu central för att göra systerrelationen trovärdig men framförallt intressant. Det finns en uppenbar kemi mellan Kealoha och Agudong som gör att scenerna mellan dem känns som mer än bara utfyllnad.
Att vi slipper alltför kända ansikten bidrar också till att berättelsen och dess karaktärer kan stå i centrum, för där andra adaptioner valt att befolka sin ensemble med stjärnor som Emma Watson och Angelina Jolie väljer Lilo & Stitch istället en rad okända ansikten som är hungriga och redo att ge sig i kast med filmens vision. Därmed känns filmen också sammanhållen och målmedveten, något som var helt frånvarande i exempelvis Snövit.
Men filmens sanna stjärna är givetvis den kaotiska bråkstaken Stitch. Nu animerad till perfektion skapas den ultimata inkarnationen av den skojfriske krabaten. Och då kaoset drar igång erbjuds lysande slapstick, komik och strålande komisk tajming. För trots sin ’’strama budget’’ på påstådda 100 miljoner dollar är Lilo & Stitch otroligt välgjord, detta genom en superb blandning av faktiska miljöer och koncentrerade doser digitala specialeffekter som är både övertygande och stiliga.
Lilo & Stitch är tveklöst den bästa adaptionen av en animerad förlaga som Disney någonsin bjudit på. Den är till och med så pass lyckad att den passerar sitt original med råge. Detta är en värmande, välgjord och dedikerad film som inte går att värja sig ifrån.