A Minecraft Movie
Betyg: 2
Svensk biopremiär: 4 april
Regi: Jared Hess
Klyschan kring att rörlig media baserat på TV-spel per automatik hör hemma i soptunnan har sakta men säkert börjat brytas ned. Framförallt med adaptionerna av The Last Of Us och Fallout som tagit världen med storm, med fantastiska kreatörer och skådespelare som realiserade spelen – och vad gäller Fallout, tog konceptet än längre. Men genren är – precis som allt annat, inte immuniserad från skräp eller klavertramp. Makabert skrot som förra årets horribla Borderlands hämmar fortfarande den goda smaken och tyvärr är försöket att göra Minecraft till spelfilm inte av den positiva sorten.
Ett fundamentalt problem med att adaptera Minecraft är att spelet – till skillnad mot de mest lyckade adaptionerna som nämnda två exempel, inte bygger på ett minnesvärt narrativ utan på spelmöjligheterna. Minecraft är en sandlåda där du som spelare tillåts bygga och framställa alla dina arkitektoniska drömmar – eller mardrömmar. Värdet ligger därmed inte i ett strukturerat berättande utan i de unika spelmoment som blir till säregna minnen. Därmed är det ingen lätt uppgift att adaptera ett spel vars styrka är bundet till sitt ursprungliga medium.
Regissören Jared Hess, som fortfarande är mest känd för Napoleon Dynamite, inser dock att det inte är någon idé att försöka skapa ett någorlunda trovärdigt ramverk för att göra filmen aningen mer seriös. Istället är detta en obeskrivlig kalabalik där absolut ingen tar något på allvar. Faktum är att A Minecraft Movie kan vara den mest oseriösa film jag någonsin sett, med det sagt inte den sämsta. För det finns en charm i att alla involverade ser uppgiften som ett enda stort skämt där precis alla – likt publiken, skrattar i det fullkomligt absurda och fåniga.
Detta fullkomliga trams leder till att både publik och medverkande skrattar högt åt sig själva, Jared Hess skyr inga medel vad gäller att – med glimten i ögat, förnedra sig själv med scener som är så fåniga att de kan misstas för en parodi eller ett urspårat aprilskämt.
Det finns en värme och charm vad gäller att släppa alla hämningar och hänge sig till att förlöjliga sig själv. Detta är en kalkon som faktiskt har insikt nog att inse att absolut ingenting fungerar, vilket gör att kalkon-attributen kan nyttjas för komisk effekt, en förmåga få filmer med bristande kvalitet kan acceptera.
Precis allt är uppskruvat till nivåer bortom det överdrivna. Skämten är plumpa, klumpiga och dummare än tom kökslåda. Jack Black verkar ha spelat in filmen med öronproppar samt skygglappar, för detta är en film där Black ignorerar alla formar av direktion och istället leker rövare med sitt överenergiska skådespel. Detsamma gäller Jason Momoa vars prestation endast kan beskrivas som fars-artad. Filmens yngre förmågor i form av Emma Myers och Sebastian Hansen är i sin tur likbleka och lika minnesvärda som kapsyler i en pantstation.
Och efter en startsträcka som underhåller med sin totala och ohämmade clownshow börjar repetitionen och enformigheten hugga tag som en obehaglig kramp. Skämt som endast var acceptabla repeteras in absurdum och är närmast outhärdliga efter ett tag. Försöken till action är också bedrövliga och Hess misslyckas fatalt med att skapa effektiv fysisk komik. Att Hess försöker bibehålla en bakåtlutad och skämtsam hållning spelar då ingen roll, skämtet har helt slut på bränsle och filmens final är en hysteriskt tråkig actionsekvens som är både fantasilös och helt berövad den humor som gjorde introduktionen dräglig.
A Minecraft Movie är en kalkon med självinsikt, något som gör den oväntat sympatisk, men med det sagt är den ohyggligt monoton, repetitiv och fantastiskt fantasilös.