Emmalisa Hallander
Out Of Reach
4
Inspelad i Atlantis Studio
Prophone
Releasedatum: 28/3 2025
Sångerskan och låtskrivaren Emmalisa Hallander har utbildat sig på sedvanligt vis för personer inom samma gebit. . Vägen fram till begynnande berömmelse för den firade artisten har gått via musikgymnasium, folkhögskola och kandidatexamen på Musikhögskola ( i hennes fall den Kungliga i Stockholm). 25-åringen släpper nu sitt andra album i eget namn med genomgående kompositioner signerade henne själv och dessutom verkar hon ha producerat. Av priser/ stipendier som tilldelats vokalisten kan framhållas de från Faschings Vänner, LIRA och STIM. Hon har varit solist hos Stockholm Jazz Orchestra, sjunger i Svenska revyn på Scala som ska ut på turné och glänste i Peter Asplunds senaste julshow.
Out Of Reach består av tio låtar vilka hon med två undantag skrivit engelsk text & musik till. Vi får således tolkningar av I´ll String Along With You (H Warren/ A Dubin), filmmelodi från 1934. Och som final det sound som låter mest svart på albumet, Street Of Dreams, komponerad av Victor Young vid samma epok Vilka ackompanjerar då Hallander? Jo den i dessa sammanhang mycket rutinerade fullfjädrade pianisten Filip Ekestubbe (träffade honom nyligen på Unity efter spelning) tillsammans med en rytmsektion bestående av trumslagare Henrik Jäderberg och flitige Niklas Fernqvist på kontrabas. På några låtar medverkar stråkkvartett. De heter Daniel Migdal (bekant namn på violin 1), Jonna Simonsson (violin 2), Rikka Repo (viola) samt Amalie Stalheim på cello. Vidare gästar inga mindre än trumpetaren Peter Asplund och på ett par spår spelas tenorsax av Per Texas” Johansson. Arren till stråkarnas partier har gjorts av Per Ekdahl, Tilde Schweitzer och Filip Ekestubbe.
Det sjungs galant och avspänt. Stjärnan i vardande övertygar kolossalt med sin självklara stämma. Genom sina skivor och än mer med remarkabel sång live har hon bevisat att hon kan bli en lika lysande stjärna som Isabella Lundgren. Förutsättningarna finns! Förvisso kan jag vid en jämförelse sakna Lundgrens berörande svärta, delvis sprungen ur dennes biografi. I mina öron har juvelen Hallander hittills visat sig ha större kvalitéer vokalt än som kompositör, utan att på något sätt framstå som medioker eller ointressant i den egenskapen. Ska påpekas att jag ännu inte fått chansen att höra den unga kvinnan i en hel konsert. Hörde cirka 25 minuters sång i standards med ett fabulöst bett, i foajén på Scala under Jazzfestivalen i Stockholm senast och cirka fyra låtar i Peter Asplunds julshow med Göteborg Jazz Orchestra. Då knockade hon publiken, vilket jag exalterad framförde till henne efteråt. (Att hon ditintills fått nobben av bokare i Göteborg fick mig att skämmas å deras vägnar.)
Med tanke att det lyssnats hängivet och merparten av framvällande svenska jazzsångerskor recenserats live och på skiva sedan minst ett decennium tillbaks, måste understrykas att ytterst få kollegor kan matcha Hallander. Någon att uppbringa på en högre nivå existerar inte. Den överblicken anser jag mig besitta. Tekniken är fullkomligt fläckfri. Vad avser graden av emotionell påverkan, hade jag föreställt mig att rösten skulle drabba i än högre utsträckning, ungefär som den sköljde över mig under nämnda julkonsert på Park Lane i början på december.
Albumet kretsar kring begreppet längtan, ett väl valt tema som tveklöst kan urskiljas här och var. Gåt vi ner på detaljnivå fastnar jag för Month Of May, vars ljuvliga ballad kännetecknas av fantastisk sång, snygga stråkar och Asplunds trumpet med sina sofistikerade konturer. Stråkar fyller ut och fördjupar några låtars sentiment utan att vara i centrum. Man inser varför Filip Ekestubbe är så eftertraktad som ackompanjatör åt vokalister med ett självständigt uttryck. Här får han visa framfötterna i exempelvis underbara sticket på Rain In July, i minst ett intro samt i en stride-sekvens. Den på skivinspelningar så ofta anlitade Niklas Fernqvist antar lite anonymt rollen som ryggrad. Är inte denne lysande basist rent av för lågt mixad?
And So It Begins överraskar genom att efter ett antal takter utvecklas till en marsch-liknande historia initierad av trumslagare Henrik Jäderberg. Det sköna blues-hänget i A Singers Dilemma uppskattas, liksom tänkvärda texten. Vad gäller instrumentala insatser briljerar ånyo mannen vid flygeln, denna gång tillsammans med Per ”Texas” Johansson. Och artistens prestation i outrot är häpnadsväckande. Vilken precision! Tolkningen som avrundar bryter delvis mönstret. hänförs av ett vemod som refererar till afrikansk-amerikansk tradition. Musikerna glänser när de banar väg för Emmalisa Hallanders magiska stämma.