Älskling
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 mars 2025
Regi Lilja Ingolfsdottir
En djupdykning i en kvinna som är manipulativ och lurar allt och alla och mest av allt sig själv. Denna beskrivs av en hel del kritiker som en äktenskapsskildring vilket jag tycker är missvisande. Delvis är det en skildring av en separation, kanske skilsmässa men endast ur en enda persons synvinkel. Vi får följa Maria som utan tvekan har stora problem med sig själv. Hon är manipulativ på ett sätt som måste vara oerhört svårt att leva med. Ena stunden är hon rosenrasande och hotar med att dra och om partnern inte börjar tycka synd om henne och be henne stanna börjar hon gråta och tala om hur synd det är om henne. Hon är offret, det ständiga offret som alla missförstår och är dumma mot, enligt henne själv. Mest av lurar hon sig själv. Hon är den eviga tonåringen som alltid skyller alltid på andra och som inte tar ansvar för att hon har fyra barn.
En scen i början säger väldigt mycket. Maria storhandlar mat tillsammans med barnen. När hon ska betala visar det sig att hon inte har pengar på sitt kort. Hon prövar med ett kort till och där finns inget att betala med heller så hon måste ringa till sin man och be honom föra över pengar. Att gå och storhandla med barnen och inte ens ha kollat hur mycket pengar som finns på kontot säger en hel del om hennes oförmåga att ta ansar som vuxen. Allt är kaos dessutom, barnen drar åt olika håll. Scenen signalerar att det är mycket som inte är bra med henne och hennes barn.
När mannen, Sigmund, senare på kvällen kommer hem efter att ha varit på resa i jobbet berättar han att han ska jobba igen om några veckor. Maria blir vansinnigt arg och skriker och slåss. Hon säger att de varit överens om att han skulle vara hemma och ta hand om barnen efter denna sista jobbresa. Hon måste få chansen att jobba med sina projekt. Ett stort problem med den överenskommelsen är att hon inte har något godkänt projekt att jobba med. Sigmund däremot har inkomster när han reser i jobbet. De har fyra barn att försörja. Två från Marias tidigare äktenskap och två tillsammans. Den som är vuxen och förälder måste man ta ansvar för barnen men Maria verkar leva i någon drömvärld.
Det är plågsamt att se och på något sätt verkar det som att filmens skapare tycker synd om Maria. Jag kan inte se filmen på annat sätt än att Maria är en stor egofixerad mamma som inte är vuxen sin uppgift som förälder. Mot slutet kommer en form av lösning som är rejält konstruerad och svår att riktigt tro på. Jag är kluven till om filmskaparen förstår hur plågsamt det är att se en kvinna lura sig själv så fruktansvärt.
En stark beskrivning av Marias karaktär får vi i början av filmen då hon berättar hur hon ”hittade” Sigmund och kunde göra honom till sin. Hon använder just de orden att hon vill ha honom till sin. Att äga en annan människa? Vad är det för inställning till andra människor?
I Norge har filmen gjort stor succé. Mot slutet av förra året brakade ÄLSKLING in på norska biotoppen och lade sig direkt som etta och den huserar fortfarande på 10-i-topp i Norge.
Om man är en stor beundrare av filmer och teaterföreställningar med liknande teman som Ingmar Bergmans scener ur ett äktenskap kan denna film vara tilltalande. Fast jag ändå tycker att den mer handlar om en djupt störd kvinna. En äktenskapsskildring skulle jag föredra att den skildrade både mannen och kvinnan och inte enbart fokuserade på kvinnan.