Per Thornberg / Hans Backenroth
Duo Dialogue
4
Inspelad 5 maj 2023 i Dieselfabriken Stockholm
Producerad av Per Thornberg och Hans Backenroth
Thornberg Music Production
Releasedatum: 19/4 2024
Tenorsaxofonisten, kompositören och pedagogen Per Thornberg kommer från Halmstad. Tycker ni att efternamnet klingar bekant kan det bero på att hans äldre bror numera är landshövding i länet. Thornberg den yngre undervisar på gymnasium i staden och har släppt tretton skivor i eget namn. På hans cv finns vidare medverkan på inspelning med Per Gessle och flera samarbeten med bildkonstnärer vilka resulterat i flera påkostade bokutgivningar. Fjolårets fullängdare recenserades här (4/5). Har i närtid haft nöjet att lyssna på honom live två gånger. Dels med kvartett på Unity, dels på trio i Göteborgs Domkyrka nyligen med nionde säsongen av programmet ”Sakral Jazz (Bach, psalmer, Ellington…).
Frilansaren har spelat med den oerhört produktive och högt ansedde kontrabasisten Hans Backenroth i en kvartett. En man jag ofta hört live i högklassig kontext och till och med haft flera berikande samtal med. I fjol bestämde de sig för att renodla samarbetet genom att musicera på duo. Fyra låtar inspelade under en dag i nya studion på Dieselverkstaden blev till en ep. En cd som digitalt i medföljande så kallade liner notes lovordats av inga mindre än Lars Danielsson och Joakim Milder. Den senare framhåller att Thornbergs kapacitet gör att han förtjänar en högre status, hoppas att nuvarande skevhet korrigeras med föreliggande ep. Enligt duon själva innebär sättningen att det blir ”luftigt och lyhört, kammarjazz med dynamik” helt enkelt. En beskrivning lätt att instämma i. Denna recension skulle ha publicerats för halvannan månad sedan. Att den dröjt får skyllas på besvärande skrivkramp. Noterat att Duo Dialogue fått minst tre uppskattande recensioner.
Man inleder inbjudande genom sprittande standard. Vi får en flödande version av Love Walked In (G. Gershwin), vars uptempo övergår i dynamiskt framskridande komposition med doft av tango, skriven av Edu Lobo från Brasilien. På 60-talet ska han ha varit en framträdande representant för landets bossa-våg. Låtens fundament framhävs skickligt av Backenroths taktfasta features och underliggande tema. Registrerar en välfunnen kombination av melodi- och rytminstrument, en förmodligen tämligen ovanlig fusion inom jazzen. I några sekvenser kliver som väntat basisten fram, lämnar sin understödjande position. En förändring som jag gärna sett hade inträffat ännu fler gånger. Den vägvinnande rörligheten illustreras optimalt vid ett par tillfällen i balladen A Beautiful Frienship (D. Khan) ursprungligen komponerad åt Ella Fitzgerald 1956. Finalnumret utgörs av en spännande, kringstrykande melodi signerad kultförklarade saxofonisten Börje Fredriksson ( hans musikaliskt rika arv har levandegjorts förnämligt av bland andra Sister Maj´s Blouse som jag hört på Nef och har cd med).
Musiken genomsyras av deras elaborerade känsla för samspel, fint utsträckta linjer och bågar. De bildar ett raffinerat teamwork, även om Thornbergs snyggt utmejslade melodislingor otvetydigt befinner sig i förgrunden. Att bådas teknik är oklanderlig bör påpekas. Någon enstaka gång blir han en smula ”långrandig” i sina utflykter. Håller i övrigt med professor Milder att dennes standard är frapperande hög. Tänker att Per Thornberg likt 30-40 samtida träblåsare besitter exceptionell kvalitet nog att hålla igång en egen karriär med en ton á la Lester Young eller Ben Webster. Flera sekvenser kännetecknas av en påfallande vacker klang medan det på andra ställen öppnas dörrar till inte lika polerade tongångar. Kan emellanåt komma på mig med att sakna ett avlösande melodiinstrument likt sättningen i ”Sakral Jazz” där pianist ingår, något som tar vid i annan riktning för att bryta av. Dock, när man är på rätt humör för ett något konventionellt dialog-koncept med alldeles lagom intensitet passar detta verk under tjugo minuter som hand i handsken. Den elastiska kreativiteten och lyhörda spelglädjen hänför.