Multimusikanten Ale Möller levererar igen, den här gången tillsammans med keyboardisten Mats Öberg och slagverkaren Olle Linder. Trion är ute på landsomfattande releaseturné för nya albumet ”Andras”, där de tolkar kända låtar på sitt speciella sätt. Jag ser dem framträda i lilla mysiga Gröna rummet på Konstepidemin i Göteborg. Det blir givetvis en storslagen succé och publiken vill bara ha mer och mer.
Ale Möller är multiinstrumentalisten, som varit ute på scenerna i över 50 år. Ale har spelat jazz, folk- och världsmusik samt allt däremellan. Han har medverkat i den framgångsrika folkmusiktrion Frifot, lett en egen världsmusikorkester samt turnerat runt landet flera år med julkonserten ”Jul i folkton”. Mats Öberg har samarbetat med Ale Möller i många år men även framträtt som jazzpianist med egen trio och kvartett. Olle Linder, ”Little Linder” kallad, för att särskiljas från pappa Anders, har, även han, spelat i många år med Ale. Det är således en mycket samspelt trio, som går upp på scenen på Konstepidemin. Att de dessutom gillar varandra sinsemellan står utom allt tvivel.
Konserten startar med en vårvisa, som visar sig vara George Harrisons fina ”Here comes the sun”. Den görs i svängig 6/8 takt, en utsökt version med mycket känsla, där Ale firar triumfer som flöjtsolist.
-Det här är låtar som alltid har suttit i bakhuvudet och jag brukar kalla dem ”Efterhängslen”, berättar Ale Möller. Vi älskar att spela dem men vi gör dem på vårt sätt.
Det kan man verkligen säga. Nästa låt blir en begravningshymn, ”S:t James Infirmary”, som minner om Ales tradjazztid i Malmö. Den blir en ösig bluesversion med våldsamt sväng, där Mats Öberg utmärker sig med ett fint munspelssolo.
Så följer en grekisk folkmelodi, där Ale spelar på en liten, grekisk klarinett. Han brister också ut i klagosång och är då är slående lik Anthony Quinn i filmen ”Zorba, the Greek”…
I Hoagy Charmichaels ”The Nearness of You” trakterar Ale en minitrumpet och sjunger dessutom mycket känslosamt.
Pål Karl var en känd spelman från Evertsberg i Dalarna och hans trolska folkvals blir nu till en jazzvals. Den övergår i Beatles ”Can´t Buy Me Love” med publik allsång och därefter i kollektiv improvisation mellan alla tre musikerna, Ales bouzouki, Mats keyboard och Olles slagverk. De skapar en magisk stämning och har publiken helt i sin hand.
I första låten efter paus vill Ale hylla Trafikverket.
– Det är inte så många som vill hylla dem, säger han sarkastiskt.
Skickat från min iPhone
Olle Linder svarar för introt med virtuost tamburinspel. Linder är helt magnifik i sitt slagverkspel med sin säkra rytmkänsla och perfekta inprickningar. Därefter plockar Ale Möller fram sin panflöjt och så småningom får vi höra Beatles ”Daytripper” med en mängd taktbyten. Mats Öberg briljerar med härligt hammondorgelsound.
Vi får oss till livs en otrolig och livsbejakande tolkning av Evert Taubes ”Fritiof i Arkadien” med ett vildsint solo av Mats Öberg. Han är verkligen genommusikalisk. Plötslig övergår låten i reggaetakt och därefter strax tillbaka; en fantastisk version!
Publiken är nästintill i extas och kräver mer. Extranummer blir en Bob Dylan-låt och finstämda ”These Foolish Things” med känslomässig sång av Ale samt munspelssolo av Mats.
Vilka musikanter och vilken spelglädje! Det märks att att musikerna själva
njuter av att stå på scenen och det smittar av sig på publiken.
”Det här var den bästa konserten på mycket, mycket länge” var den allmänna meningen när publiken lämnar den intima konsertlokalen.
Visst, det är bara att instämma.
Text: Ulf Caresten