Sisters of Invention
Sisterhood
4
Inspelad och mixad i Gula Studion i Malmö
Producerad av Oh Yeah Records
Utgiven på cd och vinyl av Oh Yeah Records
Releasedatum: 28/10 2023
Systrarna som nu blivit 30+ har musicerat tillsammans sedan barndomen i Mölnlycke, för övrigt samma ort där undertecknad gick i mellan- och högstadiet. Odiskutabel talang kommer sannolikt delvis från mamma och pappa, anlag plus inspiration. Likt familjen Bergcrantz/ Laurin spelar de gärna tillsammans med sina föräldrar, vilket jag kunnat beskåda i båda fall. Vidare driver de i likhet med den familjen eget skivbolag. Mamma heter Martina Almgren. Hon undervisar på Musikhögskolan i Göteborg och är trumslagare och kompositör. Pappa Owe är främst känd som funkig elbasist jämte sin lust att virtuost utforska instrumentets möjligheter.
Om döttrarnas samarbeten med Bohuslän Big Band respektive med pappa i lyckade Beatles-tolkningar inkluderas, omfattar Sisters of Inventions katalog åtta album. Har inte tidigare ingående tagit del av någon av deras produktioner, däremot lyssnat på dem en handfull gånger live jämte i flera projekt live eller på skiva vilka de initierat eller varit en del av på skilda håll. Minns att jag första gångerna när förmågan att komponera befann sig i en utvecklingsfas i längden ansåg dem vara statiska vilket medförde att jag inte fullföljde lyssnandet vid dessa konserter. Sedan den tiden har de behållit sitt naivistiska tonspråk och tagit det till nya nivåer.
Malin som gått i sin mors fotspår vad gäller huvudinstrument kunde ses i musikal på GöteborgsOperan härförleden, medan en saxofonspelande Karolina för närvarande engagerats av Stadsteatern i Göteborg i fullträffen Monicas vals. Att de är duktiga instrumentalister är således ett faktum. Den till Malmö inflyttade Karolina Almgren och hennes Project har jag lyssnat på med avsevärd behållning vid flera tillfällen, vilket resulterat i uppskattande recensioner live och på skiva. Och hennes storasysters avtryck har kunnat noterats i genrer som förstklassig storbandsjazz, Neil Young-tribut samt feministisk funk.
Att recension av Sisterhood publiceras beror på att jag generöst nog fick vinylutgåvan skickad till mig och vid upprepade tillfällen sugits in i deras smittsamma sound. På begäran skrevs initialt en kortare recension för JAZZ/ Orkesterjournalen vars öde är dunkelt. Antingen försvann den på redaktionen eller så blev den helt enkelt refuserad. Systrarna bokas oftast av just jazzarrangörer, fast man särskilt på senaste albumet rört sig bort ifrån de oförutsägbara inslag jazz förknippas med. Texten och musiken de tillverkar och inte minst den förtjusande stämsången med sina stigande svall vistas i ett melodiskt universum som ibland påminner om First Aid Kit. För att travestera titeln på en av 2000-talets främsta svenska låtar där texten skrivits av Stina Nordenstam, lyfter Sisters of Inventions gemensamma röster från marken i flera passager, något som gör att de etsar sig fast hos mig. Främsta skillnaden består i avsaknad av gitarrer och att Sisters of Inventions röster är en betydelsefull komponent, men inte den avgörande kvalitet de bedöms efter. Att vägvinnande sound integrerar rytm- med melodiinstrument har utgjort ett bärande koncept ända sedan start.
Aktuella skivan lanseras som en hommage till att umgås som systrar i musikens tecken, något som texterna också betonar. Man kan undra om Sisterhood ska ses som ett bokslut. Markerar texterna om bakåtblickande – kompletterade med ett ventilerande av vemod i centrallyriska funderingar – finalen på en gemensam och framgångsrik era? Vad beträffar instrumentering uppvisas frapperande mångsidighet av ett slag som inte framgår live. Förutom på trumset hörs Malin på piano, keyboard, ukulele och percussion. Tror dessutom att hon är mer involverad i de vokala inslagen än tidigare. Karolina trakterar inte bara sopran- och tenorsaxofon (uppgift om exakt vilka saxofoner som används saknas) utan därtill flöjt och elbas och sjunger lead. Ljudbilden fylls ut ytterligare genom att Jens Lindgård spelar trombon på tre spår och Petter Lindgård kompletterar på titelmelodin med trumpet och på Postludium med flygelhorn.
Melodierna sveper fram, genomsyrade med obändig optimism. Den vindlande och samtidigt solida musiken är sprungen ur en diskret, ändå tydligt beatbaserad singer songwriter-tradition. Väna, högtflygande röster backar upp varandra, interfolieras snitsigt sömlöst. Vokalt sprider de ungdomligt charmerande refränger omkring sig. Konsistensen i inledande Heartache består av sprudlande naiv vokalpop. Än mer markerad rytm tillförd med sofistikerad elektronik präglar titellåten, duons vittnesmål om hur kärleken till musiken uppstod.
B-sidan drar igång med sprittande popjazz, övergår i drivande beat, fortsätter med att dörr öppnas till drömsk romantik som förhöjs med snyggt spel på uppåtsträvande sopransax i framkant. Enda instrumentala melodin svävar vackert i skyn, tillhör skivans höjdpunkter. Som upplösning bjuds vi på en ballad, vars svallvågor av bitterljuv melankoli sköljer över lyssnaren. Blir på gott humör av dessa nio sammanhängande kompositioner. Gediget material bildar en organiskt helhet vars sköna känsla av dur-harmonier bör betonas. Systrarna behärskar verkligen hantverket, överraskar med sättet varpå de utsmyckar sitt beat och renodlar sitt sound. Önskas jazziga äventyr med hisnande övergångar hänvisas till exempelvis Karolina Almgrens egna grupp. Sisterhood attraherar istället genom sina medryckande beats, vackert vindlande vokala bedrifter samt drömska sekvenser.