North Sea Jazz Festival äger rum på sommaren i Holland, eller för att vara korrekt Nederländerna. Två gånger för drygt trettio år sedan besökte jag Europas mest stjärnspäckade festival. Faller sig naturligt att North Sea String Quartet som bildades 2016 kommer från samma land. Sångerskan Maria Rylander vars huvudsakliga jobb består i att vara koordinator för jazziga projekt i arrangörsnätverket Knupunkt, på plattformen GAC (Göteborg Artist Center) och även i internationell samarbetsorganisation var initiativtagare. I sin roll reser Rylander regelbundet till konvent/ mässor världen över. Det var i ett sådant sammanhang hon ”drabbades” av kraften i North Sea String Quartet varpå turné med denna originella stråkkvartett organiserades, en turné med sju gig och flera workshops som genomfördes för några veckor sedan på Västkusten och i Västra Götaland.. Denna dokumenterande text borde således ha skrivits långt tidigare, men ibland uppstår tyvärr svackor vad beträffar att uppbåda tillräcklig energi och disciplin.
Unikt nog fick man stöd av EU för att förverkliga ett klimatsmart upplägg, en så kallad Green Pilot Tour. Resor företogs med elbilar, tåg och andra markbaserade kollektiva färdmedel. Jag bjöds in till konsert på Utopia en söndag vars preludium utgjordes av ett Meet-And-Greet med trevligt samkväm. Blev tal av ovan nämnda Rylander, generösa ägaren av Utopia, stråkkvartettens manager och av vice ordföranden i VGR Carl Forsberg (MP), en man jag är bekant med sedan dennes anställning på Författarcentrum Väst. Utan att företa någon närmare värdering kändes det lika logiskt som självklart att två kulturintresserade politiker från Miljöpartiet närvarade.
Efter viss försening startade konserten på bottenvåningen i den jazzkrog i Majorna som snart hållit igång i två livaktiga år. North Sea String Quartet består av Pablo Rodriguez och George Dimitriu på violin, Yanna Pelser på viola samt cellisten Thomas van Geelen. De turades om att presentera sin musik, Till saken hör att repertoaren utgörs uteslutande av material komponerat av någon i gruppen, vilket jag inte kände till. Lika uppseendeväckande var benägenheten att improvisera, att de inte är roade av att upprepa sig. Istället är det experimentella – varje konserts unika kvalitet – vad som definierar deras särart. Kammarmusikaliska influenserna i kontemporär klassisk stil (snacka om paradox) varvas med världsmusik, stänk av jazz och beatbaserade inslag. Cd med denna anmärkningsvärda kvartett som samarbetat med trio från Mali fanns till salu. Vi fick veta att musiken de framförde skulle förevigas och därmed resultera i deras fullängdsdebut.
Noterar tillfredsställande akustik, även om det hade varit en extra bonus om de turnerat med egen ljudtekniker. Min första reaktion är om deras sound, ett lätt avantgardistiskt sådant, vilket lyckligtvis inte får dem att avlägsna sig från sin kärna av harmonik och rytm. Förvisso kan skillnader skönjas, dock är en ofrånkomlig referenspunkt givetvis den legendariska Kronos Quartet från USA. Självfallet låter North Sea String Quartet otroligt sammansvetsade, som vore de fyra utväxter på en gemensam kropp. Genom intrikat spännande kompositioner upprätthålls publikens hängivenhet, lockas vi in i ett minst sagt fascinerande universum.
Osäker på om elektronik alls kopplats till deras instrument. Ser och hör dock hur vägvinnande det jobbas med att infoga rytmiska passager. Pizzicato kombineras med att händer trummar på instrument vars resonans har raffinerat förstärkts. Dova klangens från instrumentens trä utgör ett effektivt komplement till kvartettens klanger. Det typiska schwunget varieras med dröjande stråkdrag och det lika typiska knäppandet på strängar. Över två berikande set får en skapligt stor publik en minnesvärd upplevelse av en självständig konstellation som inte sneglar på andra stråkkvartetter. Stämmor korsas och förenas på ett enastående sofistikerat sätt, ibland snärtigt allegro, ibland elegiskt reflekterande. Musiken framskrider ofta med en slags minimalistisk estetik, vilket jag fångades av.
. Efter paus avslöjar cellisten att han hämtar inspiration från progressive rock och då i synnerhet svenska bandet Flower Kings. En musiker som spelade keyboard hos dem hade fått ett stycke tillägnat och var på plats, vilket visade sig vara anmärkningsvärt nedtonat och tvärt emot vad man föreställt sig. Till och med drum & bass och electronica-samplingar tillhör vad de tagit intryck av som enskilda kompositörer. Somliga kompositioner hade något trollbindande bitterljuvt över sig. Extranumret Squirrel on Ice sades vara inspirerat av en mödosam resa med färja i Finland. Här får kollektivets stråkdrag rent av en hypnotisk effekt. Stundtals utkristalliseras en visuell anstrykning hos North Sea String Quartet, vars främsta kvalitet är att experimentlustan inte tillåts övergå i otillgängliga alster.
Hade åter förmånen att lyssna på dem live nästa kväll då sista konserten avverkades. Då agerade de förband (support act) till Göteborg Jazz Orchestra på deras månatliga event på Wauxhall i Linnéstan. Höjdpunkter ur repertoaren valdes och framfördes under cirka en halvtimme. Även om det inte är sällsynt för jazzen att samarbeta med stråkar, måste lanseringen av innovativa North Sea String Quartet ses som exklusivt udda och sammantaget som väldigt lyckad. Enda man kunde sakna var ett nummer där de spelade en standard tillsammans med jazzorkestern, eller några av dess medlemmar. Fick för övrigt träffa de besjälade och positiva musikerna från Nederländerna. Kunde då snappa upp hur överväldigade de var över mottagandet och gensvaret på deras musik.