Klas Lindquist Nonet
Alternative Source of Energy
5
Inspelad januari 2023 i Riksmixningsverket Stockholm och i Studio 88
Producent: Klas Lindquist (co-producer: Calle Rasmusson)
Teng Tones
41:42
Releasedatum: 16/10 2023
Klas Lindquist, bördig från Göteborg, har senaste två decennierna etablerat sig i det översta skiktet inom den svenska jazzscenen. Ett flertal priser har den välutbildade musikern, kompositören och arrangören förärats, två av dem i ”Dompans” och Alice Babs namn. I ungdomen ingick den skicklige altsaxofonisten/ klarinettisten i såväl Bohuslän Big Band som traditionsbevararna Second Line Jazz Band. Faller sig naturligt att jag lyssnat till honom på åtskilliga skivor jämte ett antal gånger live. Han är flitigt anlitad som sideman och medlem i Stockholm Swing All Stars som jag recenserat uppskattande flera gånger. När träblåsare av yppersta rang efterfrågas är det ofta till Lindquist man vänder sig.
Detta är fjärde skivan i eget namn och tredje med hans nio man starka nonet, vars liveupplaga jag minns att jag njöt av i Göteborgs Konserthus för närmare femton år sedan. Vidare leder han en kvartett tillsammans med gitarristen Erik Söderlind, vilka bägge i sin tur ingår i det Hans Backenroth Quartet som för ett par år sedan släppte en alldeles strålade Charlie Parker-tribut. Spelar därutöver med bland andra Claes Janson, Ulf Johansson Werre, Stockholm Voices, Mathias Algotsson, Snorre Kirk, Ellen Andersson, Ellas Kapell, Hannah Svensson med flera.
Vilka är medlemmar i Klas Lindquists Nonet? Jo musiker vars höga kunnande jag med ett undantag frekvent kommit i kontakt med under 2000-talet. Meriterade blåsaravdelningen består av Robert Nordmark på tenorsax och flöjt, Fredrik Lindborg på baryton och basklarinett, Nils Jansson på trumpet, Karl Olandersson på trumpet och flygelhorn samt trombonisten Magnus Wiklund. Lindborg och Olandersson tillhör också dem frontlinjen i Stockholm Voices och leder egna grupper. Kompet utgörs av den för mig obekante Petter Carlson Welden på pianopallen medan kontrabasist Kenji Rabson och osannolikt aktive batteristen Daniel Fredriksson bildar rytmsektion.
Som om inte denna imponerande line up i sig inte var nog adderas på vissa låtar gäster. På cd:ns sista låt Bernadette tillkommer assisterande producenten Calle Rasmusson på percussion, Lina Lövstrand trakterar flöjt samt Leo Lindberg orgel. Formidable Lindberg lirar orgel också på Joey där han står för ett inledande solo som sticker ut. Kompositionen är en hommage till organisten och multiinstrumentalisten Joey DeFransesco som dog härom året (sågs på festivalen i Ystad 2019) För att göra redovisningen komplett ska framhållas att en annan musiker med star-quality ägnar sig åt musicerande på flygeln i två låtar. Syftar på den eminente Filip Ekestubbe. Som kuriosa kan tilläggas att jag senaste åren i samband med konserter träffat flera av musikerna, vilka definitivt tillhör gräddan av våra mest erkända jazzmusiker.
Sju av albumets åtta låtar är signerade den snillrike Lindquist som dessutom står för samtliga arr. I medföljande häfte får lyssnaren veta mer om tillkomstprocessen och influenser. Nilsie som fått sin titel för att låt skänkts av Alice Babs som hörde flera konsertens med niomanna-bandet, dedikerade sin Ellington-inspirerade låt till sin make. Albumet sägs spegla musiken som en ständigt förnybar kraftkälla, energin musiker och låtskrivare tillför uppfångad av mottagare i ett kontinuerligt flödande kretslopp. Inom ett enhetligt mönster märks följdriktigt en stimulerande variationsrikedom på Alternative Source Of Energy. Vi får veta att låtarnas stämmor specialskrivits med det handplockade lilla storbandets medlemmar i åtanke. Förunderligt nog, om jag har korrekt information, med samma besättning på samtliga alster.
Enda marginella anmärkning man tidigare kunnat rikta mot den prisade Klas Lindquist handlar om avsaknaden av svärta, melankoli och friktion. Vid noggrann analys av nyskrivna musiken, kan ändå en viss utveckling skönjas. Tonspråket vilar förvisso på en ljus estetik som förr kunde tangera det alltför prydligt polerade. Fast musiken fortfarande är omedelbart tillgänglig utan antydan till tuggmotstånd har den tack och lov försetts med skiftande temperament, rent av ett större djup. Man noterar en sofistikerad palett som inte enbart består av vackra och allmänt behagfulla färger även om sådana egenskaper överväger, vilket tyder på en välkommen mognad. Varje komposition väcker ens intresse och kompositören får ut maximalt av sina medarbetare i ensemblespelet. I hörlurar framgår att ljudtekniker och mixare åstadkommit superba insatser. Finfördelat ljud innebär ypperlig akustik. Varje instrument ges föredömlig exponering. Inte minst Kenji Rabsons fylliga basgångar ligger på exakt rätt nivå.
Det raffinerat framskridande tonspråket rör sig i en mix av swing, cool jazz och boppig rytmik, med viss övervikt åt först nämnda inriktning. Från denna trafikerade korsning utgår åtta spänstiga kompositioner, inom en ram med häpnadsväckande verkshöjd, Lindquist har bevisat gång på gång sedan han examinerades i komposition från Musikhögskolan sin förmåga. Antagligen övas det flitigt eftersom det inte ser ut som om han behöver anstränga sig. Initierade bedömare anser sålunda att att hans eleganta spel präglas av finess. Här reserverar han fem uttrycksfulla solon åt sig själv, ungefär lika många på klarinett och altsaxofon. En handfull andra solister förekommer, vilket framgår av häfte bifogat cd:n. De har självklart en uppiggande verkan och bjuder på virtuosa inslag. Vad som motiverar fullpoängaren är ändå det hängivet elastiska ensemblespelet och otroligt snyggt varierade kompositioner. I sitt slag som sagt en fulländad produktion! Och även om musiken inte kan betraktas som innovativ undviker komponisten galant att plagiera sina förebilder.