Ett fyrtiotal av konstnären Evert Lundquists målningar visas på Moderna museets utställning ”Evert Lundquist – utan kostym”, som öppnar på lördag den 16 januari.
Evert Lundquist (1904 – 1994) är en central gestalt inom det svenska måleriet och det finns en etablerad uppfattning om honom som bland annat en ljusets målare med ett enhetligt konstnärskap. Moderna museet lyfter fram en ny bild av Evert Lundquist med perspektiv utifrån dagens samhälle och konst.
Curator Fredrik Liew, som är mannen bakom Lundquist-utställningen, ”drabbades” själv av Evert Lundquists målningar redan som mycket ung. Med den här utställningen vill Fredrik komma ifrån den etablerade bilden av konstnären och i stället fokusera på själva måleriet och vad det berättar.
Ett steg var att ta bort de tunga guldramar som oftast omsluter Evert Lundquists verk. Fredrik Liew ser dem som ett slags skyddspapper som har omgärdat konsten. De allmänt rådande uppfattningarna om Evert och hans konst är andra skyddspapper som Fredrik har velat lätta på.
Moderna museets utställning visar Evert Lundquist som motsatsernas målare – med både ljusa och mörka sidor. Livet var inte alltid ljust för konstnären, som tidvis led av depressioner och vars ena son försvann spårlöst 1965, 18 år gammal. Everts oljemålningar, som ofta är gjorda i många lager och där motivet har ändrats under skapandets gång, speglar de många bottnarna i Evert som person.
Målningarna från 1933 till 1988 är inte hängda i kronologisk ordning utan i grupper som har gemensamma drag, oavsett när de är skapade. Enligt Fredrik Liew finns det ingen konsekvent, metodisk eller rationell tidslinjär tråd i Evert Lundquists konstnärskap. Snarare har konsten påverkats av hans personliga erfarenheter och influenser som han tagit till sig utifrån.
Evert Lundquists målningar befinner sig i ett gränsland mellan det figurativa och det abstrakta. Det finns alltid ett motiv, men det är inte alltid är helt självklart vad det är. Evert Lundquist namngav alltid sina målningar, men att inte ens han alltid var helt bestämd över vad motivet var visar den målning som på Moderna museet har namnet Torso. Den hängdes från början horisontellt med namnet Stilleben och Evert döpte om den när den av misstag hängdes vertikalt.
Evert Lundquist-utställningen på Moderna museet är ett tydligt tecken på att måleriet som konstart håller på att få upprättelse, efter att en tid ha varit sedd lite över axeln av konstvärlden. I vår tid av digitala skapelser och dokusåpor, där vi håller på att förlora känslan för vad som är verkligt, är en målad tavla något direkt, närvarande och äkta.
Utställningen Evert Lundquist – utan kostym – håller på mellan 16 januari och 11 april 2010. Den 28 februari ges en familjevisning av utställningen och sportlovsvisningar äger rum 2 och 7 mars.
För mer information, se www.moderna.museet.se
Bild: Kvinna vid den vita muren, 1935
Läs även andra bloggares åsikter om konst, Stockholm, Moderna museet, Evert Lundquist
Jag upplevde Evert Lundqvist på 70/80-talen med guldramarna. Ska bli intressant att se om, och i så fall hur, upplevelsen blir annorlunda utan dem. (Tänk om de var inkluderade i tavlans helhet!)
Jag har fortfarande inte sett utställningen, men jag läste Ingela Linds recension i DN i dag . Där fanns också fina foton på fem av Evert Lundqvists målningar. ”Stående modell, Viken”, ”Yxan”, ”Flicka med gul fond”, ”Den lilla stolen” och ”De vita husen i viken”. Det är klart att det inte alls är samma sak att se bilder på konstverken i en dagstidning, som att se dem i verkligheten, men ändå tycker jag att man ganska väl kan förstå känslan och intensiteten i dem. Och guldramarna känns inte längre särskilt angelägna!
Såg utställningen i dag efter jobbet. Lagom mycket folk och gott om tid att se på målningarna och läsa texterna. Annorlunda att se dem på Moderna än på Thielska. De dyker upp i en ny tid, tittar fram genom de vita väggarna efter många år utan uppmärksamhet. Speciellt!