Eva-Lena Jansson, en av få politiker som använder Twitter för att lyssna och inte bara som megafon

Många pratar om sociala medier och nu inför valåret har alla politiska partier hävdat att de tänker använda Internet och sociala medier mycket.

Hmm? Frågan är hur många som kommer att använda det på vettigt sätt och inte bara som ytterligare en kanal för megafon-budskap?

Svenska Dagbladet har kikat lite på hur politiker använder Twitter:

SvD har inför årets valrörelse kartlagt de svenska riksdagsledamöternas aktiviteter på mikrobloggen Twitter, det just nu kanske mest omtalade sociala mediet. Flitigast av alla, räknat i antalet ”tweets”, alltså uppdateringar, är Eva-Lena Jansson (S).

Eva-Lena Jansson är också flitig och duktig bloggare – och hon är en av de som verkligen förstått meningen med sociala medier:

Eva-Lena Jansson (S) konstaterar att den som inte för en dialog snabbt tappar följare.

–Som politiker är man kanske van att använda medier som megafon. Det funkar inte på Twitter, man måste kommunicera och svara, annars är man körd.

Brit Stakston bloggar också om den här undersökningen på SVD:

Idag är det fortfarande så att politikers pressekreterare hellre tackar nej till bloggdebatter på Aftonbladet (med hänvisning till att “vi ska ha en chatt på vår sajt nästa vecka om något annat vi vill diskutera”) och jobbar ihjäl sig för en minut i Rapport eller för en DN-debatt artikel. Eller kommunikationskonsulter som pga sin egen mediekonsumtion avfärdar Twitter som tramsigt. Det finns också journalister som fortfarande är livrädda för att förlora sin gatekeeper-roll och därför gärna avfärdar sociala medier som trivialt. Moment 22. För den sistnämnda påverkar den förstnämnda och så går allt i en cirkel i gamla invanda mönster. Men då har ingen av dem tänkt på målgruppen. Allmänheten, medborgarna, väljarna de ställer frågor, diskuterar och läser om politik på en mängd nya arenor. Tänk på alla de flitiga diskussioner som skedde under Almedalen via Twitter där alldeles för få politiker deltog i de diskussionerna.

Här hittar du Eva-Lena Jansson på Twitter: http://twitter.com/evalenajansson/
Här hittar du hennes blogg.

Martin Jönsson följer upp Svenskans artikel i ett blogginlägg:

När svenska politiker försökt göra något liknande har det, med några få undantag, mest handlat om att skapa en kanal att nå ut i med ett ofiltrerat budskap. Inte om dialog, inte om interaktion, inte om mobilisering och samverkan. Vilket förstås gått sådär. Mer än en politiker har landat i den slutsats som Mona Sahlin kom fram till i somras, då hon – återgivet i en krönika av Sofia Mirjamsdotter – sade att hon ”inte tyckte att hon fick fram sitt budskap ordentligt på 140 tecken”…
Nej, det får man förstås inte. Man kan inte heller räkna med att kunna sätta agendan och ha kontroll. Men rätt använt kan smarta politiker självklart åstadkomma mycket på Twitter: inte bara göra reklam för aktiviteter och egna eller partifränders inlägg utan också fånga upp samtalsämnen och – faktiskt – kommunicera direkt med folk.

Om och om igen måste det nog upprepas: sociala medier är inte en kanal för megafoneri.
Politiker, och för den delen journalister också, måste våga tänka att andra kan ha något att säga. De måste våga lyssna och öppna för samtal.
Först då kommer de att bli framgångsrika med sociala medier.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, politiker, twitter, Eva-Lena Jansson