19/12 2021
Equmeniakyrkan i Lerum
Arrangör: Musik i Lerum och Lerums Kommun
Första gången jag besöker kyrkan belägen mitt i samhället. Den är välfylld, om än inte till sista plats när Göteborgs kammarkör står på scen under ledning av the one and only Gunnar Eriksson. Vid sidan om dem huserar en kvartett jazzbetonade instrumentalister, varav några ofta är med i dylika sammanhang. Syftar på Harald Svensson (”varit med sedan urminnes tider”) vid flygeln och i viss mån Magnus Bergström på sin välljudande kontrabas. De kompletteras med ungdomlig friskhet av Maria Dahlin bakom sitt trumset och med stimulerande gränsöverskridande perspektiv från garvade Göran Klinghagen på klösig elgitarr. Repertoaren var enligt underfundigt kåserande maestro Eriksson, vald för att sångerna stått sig i hundratals år. Självklart förekom undantag (till och med ny komposition), men detta var onekligen huvudprincipen.
Fantastiskt att Gunnar Eriksson är still going strong. Inte utan att man baxnar av att läsa professorns meritförteckning. Hundratals körarrangemang, ett tjogtal skivor, bildandet av såväl Göteborgs kammarkör som Rilkeensemblen och undervisning i landets mesta prominenta lärosäten vad beträffar musikutbildning. Att 85-åringen numera nickar till av bekräftelse när han ser mig, känns hedrande för någon som i jämförelse måste betraktas som oansenlig, helt i avsaknad av musikaliskt kunnande. Ändå var jag på plats för att skriva om förmedlade jubelpräglade toner, vilka gjorde publiken salig, var och och på sitt vis.
Kyrkokonserten förlagd till 4:e advent blev den sista och artonde i ordningen som Musik i Lerum arrangerade under innevarande år. Arrangörerna har fått medel för att spela in sin publika verksamhet, således också detta program. Det är sällsynt att man förlägger evenemang till Equmeniakyrkan vars akustik är till fördel för körmusik.
Däremot är ett problem att trumljudet riskerar bli för hårt och orsaka obalans, varför det ska framhållas att Maria Dahlin genomgående spelar med vispar, alternativt filtklubbor. Före paus uppstår i en sekvens häpnadsväckande metallisk klang påminnande om steel pans. Den åstadkoms genom att spela på pukor och kanske virveltrumma med händer. Kan avslöja redan nu att jag blev väldigt förtjust i den kvinnliga trumslagarens pådrivande rytmer, så smidigt infogade i helheten.
Körmusik har alltid haft speciell dragningskraft på mig, även när den är traditionellt utformad. På scen syns tjugo sångare, varav åtta män. Man börjar i mixad formation- Övergick sedan till att männen ställde sig i mitten. Antar att de representerades av basar, baryton och tenorer. Rubriken på konserten löd ”Miles From Betlehem”. Titeln ska mer indikera konstnärlig frihet än ett förhållande till Miles Davis. Bägge akter inleds med introducerande kåseri av lika imposanta som enväldige körledaren. I övrigt inga presentationer, vilket fungerade ypperligt.
Julpsalmen Det är en ros utsprungen i arr av Michael Praetorius 1609 inleder. Infallsrik musik av oväntat undersökande natur. Efterhand etableras mer följsamma tongångar, delvis i en anda av kammarjazz av yppersta snitt. Låter föga förvånande väldigt vackert och stämningsfullt när körens stämmor flätas samman. Vill dock hävda att den anrika tjugohövdade kören och kvartetten rotad i jazziga uttryck mestadels gör sin grej. De glider ihop ibland, fusioneras flera gånger underbart anförda av Harald Svensson. Men i åtskilliga sekvenser vistas de i separata, samexisterande genrer där de möjligen påverkar varandra. Vi får veta att Svensson och Gunnar Eriksson delat på sysslan att arrangera.
I stycke nummer två, ett suggestivt sådant, tilldelas Göran Klinghagen solistutrymme. Groove uppstår när rytmsektion ansluter. Noterar superb klang i föredömlig akustik. I vad som bör vara psalmerna Du signade dag respektive Nu tändas tusen juleljus exponeras Göteborgs kammarkörs hisnande kapacitet . I mina anteckningar står att gitarrist Klinghagen levererar sitt andra glimmande solo medan Dahlin ledigt agerar rytmläggare i högt tempo. Gitarristen som djärvt töjer på ramarna, får anledning att subtilt riffa. I detta fascinerande intervall hängde den vokala sluttonen sublimt i luften.
Någonstans i första akten förekommer storartade tolkningar av Kristallen den fina och Ave Maria. Dessutom spinner kvartetten loss i ett original av Göran Klinghagen, för enkelhets skull döpt till God jul. Oj, vilket makalöst samspel! Registrerar sprittande rytm och beundransvärd virtuositet från samtliga. Borde ha efterforskat om det rörde sig om ett uruppförande.
I pausen bjuds på fika i form av glögg och pepparkaka, lämpligt nog. Generösa swishade arrangören valfritt belopp ”Andra set” startar med A Child Is Born (Thad Jones) i arrangemang av Harald Svensson. Vill flika in att musikern med anor från 70-talets Egba, Eje Thelin och Peps, ser jag oftast numera närvara som publik. Därför trevligt att kunna konstatera vilken lysande musiker han är i sådant här, på samma gång pampigt och avskalat format, utan extra elektronik. En kvinna ur kören sjöng solostämma fint på två inledande stycken, medan vad jag tippar är en mezzosopran drillar. Fäster mig vid ljuvlig melodi av dröjande natur. En Christmas Carol med böljande drag interfolieras av musikernas ackompanjemang. Ovan nämnde pianist är här i sitt esse. Flow uppnås!
I en annan Christmas Carol mixas språk. Gladlynta melodin Joy To The World sjöngs också på tyska, kanske också latin. Klinghagen briljerar med innovativa ackordföljder. I ett par sekvenser stiger naturlig glädje fram. Himmelska harmonier hörs från kören bildad 1963. Lycklig över att få vara med om denna sällsamma stund. Utan att skärande kontrast uppenbarar sig, infogas av musikerna ett avsnitt cool jazz.
Till finalnummer har Edvard Evers Jul, jul, strålande jul utsetts. En äkta julsång vi inte undgår att bli rörda utav, vars stick tas om hand utomordentligt inkännande av Magnus Bergström på basfiol. Trots att de säkert hade spelat och sjungit i uppemot två timmar – inklusive inlagd paus samt Gunnar Erikssons lika upplysande som muntert hållna anföranden – önskade sig entusiastisk publik ett extranummer. Önskan infriades. Blev ömsinta balladen Lugnet före julen, ett alster som efter research visar vara tillverkat av familjen. Det vill säga musik gjord av sonen Mats Eriksson (förnämlig gitarrist),, text av hustrun Anita Eriksson medan maestro Gunnar är ansvarig för arrangemang.
Av lätt insedda skäl kan man sannerligen påstå att vi var med om julmusik när den är som bäst, miltals ifrån urvattnade upplagor. Och blandningen av extatiskt fyrverkeri och lyrisk kontemplation måste betecknas som fantastisk.