A-ha The Movie
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 december 2021
Regi Thomas Robsahm och Aslaug Holm
För fans av A-ha är denna dokumentära film en riktig julklapp, tänker jag. Vi får komma nära de tre männen som bildade A-ha 1982 i Oslo och vi får se och höra dem framföra många olika låtar ur sin repertoar. Men också för oss som inte haft dem som favoritband är denna film intressant och engagerande. Den berättar mycket om musikbranschen och jag tycker plötsligt mycket bättre om A-ha och deras musik. En dörr in till att förstå dem öppnas.
A-ha består av Magne Furuholmen, Pål Waaktaar och Morten Harket. A-ha är Norges största popsuccé hittills och jag skulle tro att också den som inte följt dem inte har missat deras största hit Take On Me som fortfarande är en av de mest spelade låtarna någonsin. Vi får höra flera framträdanden och versioner av den. Låten nådde nummer 1 på Billboard i USA 1985.
Jag är oerhört imponerad av hur de som tonåringar gav sig av till London för att slå igenom. De bodde billigt och åt hur billigt som helst för att ha råd att satsa på musiken. Den delen av deras berättelse skulle helt klart hålla för en egen film, gärna som drama.
De slog igenom och marknadsfördes som ett pojkband med vackra Morten i centrum. När de blivit lite äldre ser de tillbaka på den tiden och kan konstatera att de var rätt godtrogna och kunde inte själva styra vilken image de fördes med. Efter några år som pojkband ville de göra annan musik, bland annat med samhällstillvänd musik och text i stil med U2. Det fungerade inte så bra för dem att ändra genre. Jag tänker att det är intressant att följa detta för alla musikintresserade.
Gruppen tog en paus 1994, och gjorde comeback 2000. Gruppen splittrades 2010 efter en avslutande världsturné och sista spelningen skedde 4 december på Spektrum i Oslo men sedan återförenades gruppen igen 2015. De berättar öppet om sina olika konflikter, bland annat om upphovsrättsfrågor och om vem som skulle bestämma. Det är naturligt att det blir konflikter i ett band som hängt ihop så många år, i synnerhet med tanke på att det handlar om tre starka kreativa personer.
Jag tycker det är en underbar film om tre män som satsade allt som unga för att bli berömda och som lyckades men också ärligt kan berätta om berömdhetens baksida och vad den kan kräva. En film som borde intresserade alla musikintresserade. Enda skälet till att den inte får ännu högre betyg är att den sista halvtimmen av och till kändes seg, lite för lång. Tio minuter kortare och det hade varit betyg 4, tror jag. Det var något som gjorde att det blev segt mot slutet.