‘

Artist: Sabine Women
Album Drunk of Those Burning Fileds
Skivrelease Oktober 2021
The Cure-doftande Sabine Women släpper ny EP med stråkar och mungiga.
Det är tragik och mörka norrländska skogar. I Sabine Women gömmer sig ett mörker. Den sveper in oss och får en att maktlös falla ner till tjärnens absoluta botten, och där i korallernas boning kan ingen höra dig skrika. Drunk Of Those Bruning Fileds är ett smakprov på sångaren Jonatan Södergrens kommande skräckfilmsmusikal.
Efter 2019 års گربه är Sabine Women tillbaka med en minst lika The Cure-doftande postpunk med tematik kring ensamhet och utsatthet. Det nya är stråkarna och folkmusiken som skapar dynamik till alstret.
Cobra är för att använda sångarens egna ord en “tragisk triumf”, en snyfthistoria vars bärande idé kommer ifrån Martin Amis roman London Fields. Berättelsens protagonist är Nicola Six, en kvinna som kan se in framtiden och därmed förutsäger sin egen och andras död. Hon inleder tre förhållanden med tre olika män för att på så vis kunna se vem som är hennes mördare. Med skeva gitarrer och stråkar inkapslas känslan av sårbarhet och maktlöshet. Medverkar gör folkmusikern Johanna Karlsson och elektronika-projektet TVc med musikproducent Adam Odelfelt och Saga West, annars trummis i bandet Dolorez Haze. Låten spelades in i ett feministiskt kollektiv i Hälsingland.
Blessed virigin fortsätter The Cure-marineringen och tar oss med på ett fängslande drama där oskulden dansar tango med ännu en “Prince of the night”. Det är en i raden av män hon ska förglömma, radera ur sitt medvetande. Här finns ett spöklikt sound, och en skevhet som ger rysningar på kroppen. På gitarr och mungigga hör vi proggbandet Västerbrokören.
Sabine Women är tvåmannabandet som blev till en man och som nu är en hybrid av samarbeten mellan Jonatan Södergren och diverse artister och musiker från olika genrer som alla bidrar med sitt sound och sin musikaliska atmosfär. Sabine Women är väl värd sin lyssning, inte minns som en kittling inför den stundande skräckfilmmusikalen. Håll till godo!
Petter Stjernstedt