Artist Anna Vild
Album Oväsen
Betyg 3
Release 9 september
Viskande, trollskt och poetiskt. Det är ekot av en verklig skald. Anna Vilds förhäxade brygd av skönsjungande folk och dynamisk pop förtäljer den största pandemin i svensk kvinnohistoria, häxprocesserna. En kraftfull berättelse som lämnar avtryck.
Hon är magiker utan krafter som förtrycks av sitt folk, kvinnan som sticker ut i mängden, tar för mycket plats och bryter mot strikta samhällsnormer. Häxan är huvudpersonen i Annas maffiga musikaliska epos, diktboken och musikalbumet Oväsen där text och poesi blir till byggstenar i det flervåniga bygget.
På grund av stress och en allt för hård bransch bränner Anna ut sig. Något går snett och plötsligt sitter hon där i sin rullstol och kan knappt röra benen. Men när Anna börjar skriva texter och musik läker kroppen åter och idag behöver hon ingen rullstol eller kryckor. Hon är helad. Tur i oturen då Anna på soffkanten finner nya intressen. Djupare och djupare gräver hon sig ned i mytologi och svensk nordisk förhistoria. Oväsen är resultatet av 15 års studier med input från både folklivsforskare, författare, folklorister och jurister Det är en mustig berättelse med utgångspunkt från 1600-taletss Norden och häxbränningarna.
Som en tidsmaskin löper Oväsen från 1600-talets häxprocesser fram till dagens trollande incels. För att använda Annas egna ord är Oväsen – ” Som en väv där trådar ur fäbodväsendet, kulning, mytologi, folktradition och såväl manligt som kvinnligt sexuellt förtryck flätats samman – till en tes som kittlar den existentiella nyfikenheten.
En kvinna offrar sitt liv för att få vara annorlunda. Ett dåtida kvinnoförtryck som förklarades med svart magi hos “kvinnfolket”.
Anna är en verklig skald som leker fram orden. Likt ett rinnande vatten flödar poesin fram. Musikaliskt låter hon som Eva Dahlgren eller en tidig nedbantad Lena Philipsson utan upptempo-delen i superhitsen. Det trollska soundet förtrollad mig, drar in mig i Annas värld där svalor kan tala och vargar ylar om natten. Naturen är besjälad och ständigt närvarande i texterna.
Min favoritlåt på skivan “Om vindarna” berättar med poetisk och musikalisk träffsäkerhet om svalaronas lovsång, där Anna kryptiskt utan pekpinnar pekar ut naturens vishet och kvinnors jakt efter sanning i ett samhälle med patriarkal förordning.
Men Oväsen är inte utan skavanker. Alla låtar på skivan är långt ifrån lika skarpa och melodiskt meddragande som ovannämda. Och visst finns känslan av visst generiskt-cubase sound. Men det förtar inte känslan av en välsmakande helhet.
Oväsen är en musikalisk resa du sent ska glömma.