Band of Horses gästade Stockholm och Göteborg i april. Då var det slutsålt och jag missade dem. Nu är jag lycklig. Igår kväll – eller ska jag säga tidigt i morse – var de huvudnumret på invigningsdagen av festivalen Accelerator.
Vildvuxet bångstyrigt hår, skäggig och typ flanelskjortestilen – en slags ny hippie-era kan vara på gång med tanke på band som Band of Horses.
Foals, bandet före hade gått av scenen och scenarbetare började röja unden och plocka fram för soundcheck för Band of Horses. In bars en ställning med fem olika gitarrer, olika tjocka och olika färger. Strax efter bars ytterligare en lång rad gitarrer in. Snacka om att förväntningarna fylldes på. Scenen stod där, kompakt med ett stort trumset något bakåt det övriga, ett litet keyboard alldeles vid kanten längst fram på scenen tillsammans med ett stativ åt sångaren och sedan gitarrer, gitarrer, gitarrer.
Ja, Band of Horses spelar äkta gitarrbaserad pop/rock med vemodiga texter och en sångare med en röst som inte liknar någon annans.
Band of Horses sägs vara influerade av bland annat Neil Young (den tidiga Neil med Harvest-epoken måste det vara som åsyftas) och Radiohead och The Shins. Vemodigt, nasalt, lyriskt men ändå rockigt.
Jag fastnade för Band of Horses när de släppte första albumet: Everything All the Time 2006 med framför allt sången Funeral på. Den spelade till igår. Publiken sjöng med. Förstås.
Band of Horses vad höjdpunkten och finalen när Accelerator drog igång igår med fyra band på innescenen. De andra som spelade var Johnny Flynn, Wild Beasts och Foals. Jag bloggar om dem i ett egen inlägg lite senare idag. Band of Horses var det stora dragplåstret och det märktes. De har en utstrålning och självklarhet på scenen och naturlig förmåga till publikkontakt. Inte för mycket tjafsande och fjompande som Hives kan ha och inte stela som Dinosaur JR.
Revolver har en skön recension av deras första album:
Everything all the time’ är en mycket imponerande debut. Den innehåller egentligen alla komponenter man kan önska sig. Kompromisslösheten, utforskarglädjen, ärligheten, den avslappnade självdistansen och den fullständiga hängivelsen.
Det är inte helt förvånande att duon Ben Bridwell och Matt Brooke trots allt har många års försök till genombrott bakom sig. De har harvat på i olika halv- till heltråkiga band och spelat skäggiga ballader utan att få till större reaktioner än enstaka gäspningar. Många uppskattade visserligen deras gemensamma band Carissa’s Wierd, men ingen tog de riktigt till sina hjärtan och de passerade aldrig “talangfull”-stadiet.Vad som hände när de väl drog sina första ackord som Band of Horses vet jag inte, men förmodligen har det något med kemin att göra. Ett klassiskt fall av “summan övergår de enskilda komponenternas värde”. Trevligt är det hur som helst, för en ny generation youngsters har fått ett nytt Red House Painters att idolisera. Bara att invänta ett gäng mästerliga skivor i förnämsta vemod från Seattle, Washington.
Jag tänkte just på det också igår: att vi säkert har flera mästerliga skivor att vänta. De har ju bara hunnit ge ut två. Det finns många gamla rock- och poplegender som gör turnér och ger ut nya skivor. Oftast känns det så som att de inte når upp till sina forna dagar. Här är ett band som vi helt säkert inte nått sin topp ens utan kommer att ge ut ännu mer album och låtar som gör att vi ryser. Och konserter och spelningar. Jag kommer att hålla utkik efter Band of Horses och när de har en spelning någonstans jag kan gå på, då vet jag en som ska ta sig dit.
Lite fakta ut Wikipedia:
Band of Horses är ett indierockband som bildades 2004 i Seattle, Washington, USA. Bandet bestod ursprungligen av Ben Bridwell, Mat Brooke, Chreighton Barrett samt Rob Hampton. I februari 2006 gick även Joe Arnone med i bandet.
Bandet startades av Ben Bridwell och Mat Brooke, efter att deras tidigare band Carissa’s Wierd lade ner. De nådde snabbt stor framgång och fick skivkontrakt hos Sub Pop, efter att de släppt en EP på egen hand 2005. Året efter fick de uppträda på The Late Show with David Letterman, dock utan Mat Brooke som officiellt lämnade bandet 25 juli 2006 för att satsa på sitt andra band, Grand Archives.
Min bloggkollega Anders var också där och han hade fotograf-ackreditering och kunde stå på första raden där fotografer och filmare får stå under de tre första låtarna. Så håll utkik efter hans blogg för bra bilder. Han bloggar här och i Aftonbladets Festivalblogg också.
Conan the Librarian är en annan bloggare som är såld på Band of Horses.
Band of Horses finns förstås också på MySpace.
Ikväll fortsätter Accelerator och det stora dragnamnet då är Duffy, som ju förmodligen också ska göra en låt till James Bond.
Uppdatering: DN:s utsände på Accelerator gillade också Band of Horses.
Andra bloggar om: Accelerator, indie, alternative, Band of Horses, film, musik, festival Twingly
[…] Jag kommer därför att jobba med Kulturbloggen på samma sätt som jag jobbar redaktionellt när jag jobbar för olika medieföretag som med intervjuer till exempel. Jag kommer att jobba med nyheter och bevakning av olika arrangemang, speciellt inom kultur och med mycket fokus på musik. […]