Den längsta dagen
Betyg 4
Regi Jonas Selberg Augustsén
Premiär på bio och vod 27 november 2020
En poetisk, vacker, sorgsen, stark, berörande, djup skildring av mänskligheten och livet med de existentiella frågorna i centrum, i människors vardag sätter regissören fingret på våra mest existentiella frågor. Vi får följa några olika personer som gestaltas var för sig under en lång dag under midsommar norr om Polcirkeln. Det är en av årets längsta dagar och solen är på topp och lyser nästan dygnet runt. Då mycket i livet är jobbigt, vad är egentligen meningen och varför ska vi ens le och stå ut? Ju längre dagarna är, ju längre måste vi stå ut tills vi får gå till sängs och sova.
Filmskaparen verkar vara inspirerad av Roy Anderssons sätt att berätta för här är människorna också filmade på ett så där de är långt från vackra, snarare absurda, ofta rätt löjeväckande. På ytan är det en mängd skiftande scener med olika personer som inte verkar ha med varandra att göra. Mot slutet av Den längsta dagen förs karaktärerna dock samman mer än i Roy Anderssons filmer.
På hemsidan för TriArt, filmens distributören beskrivs filmen:
En midsommarafton någonstans norr om Polcirkeln. Solen lyser skoningslöst hela dygnet över ett litet samhälle där alla inte uppskattar dess frånvaro av skugga och svalka. För visst är det jobbigt att må dåligt när dagen aldrig verkar vilja ta slut?
Miljöerna och fotot poängterar en skoningslös närhet. Av och till får jag nästan ont i magen av hur ensamma och utsatta människorna är innerst inne, hur långt bort från hollywoods glamorösa människoskildringar filmens karaktärer är. Samtidigt finns det en bubblande humor i botten. På en bänk utanför en kyrkogård sitter en äldre kvinna och två äldre skäggiga män och strör visdomsord mellan varandra, ett och annat av citaten är riktiga pärlor, som ”Livet är inte till för att levas, det är till för att uthärdas” av Arthur Schopenhauer.
Bitvis är filmen svår att se då människornas ångest är stark. Det är mästerligt utfört. Med små medel får regissören fram mer än många regissörer får med stora basuner. Människorna är som människor är, på gott och ont. Mörkret har oändlig makt inom människorna, också den längsta ljusa dagen. Ändå finns det värme och hopp och mening att streta vidare.
Det är regissörens fjärde film och jag längtar redan nu till hans nästa film.
Lite fakta om regissören från TriArts hemsida:
Jonas Selberg Augustsén är född 1974 i Boden, Norrbotten. Läste Film- och videoutbildning vid Kalix Folkhögskola och Filmregi vid Högskolan för Fotografi & Film i Göteborg. På ett högst egensinnigt och humoristiskt sätt berättar han historier om människor och platser som tycks befinna sig i ett gränsland. Han har en sällsynt förmåga att extrahera existentiella frågor ur de mest vardagliga situationer och få till underhållande tänkvärdheter. Han fick Bo Widerberg-stipendiet 2007 med motiveringen att han på sitt alldeles egna sätt lever upp till Widerbergs motto ’liv till varje pris’. Den längsta dagen är den fjärde filmen i en planerad serie om fem där det talade språket är ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. I Sophelikoptern (2016) var det romani, i Myrlandet (2011) samiska och i Höstmannen (2010) meänkieli. I Den längsta dagen är det talade språket finska.