Wendy
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 oktober 2020
Regi Benh Zeitlin
En fascinerande Peter Pan-berättelse om barn som inte vill bli vuxna och därför hittar till en ö där tiden inte finns. Eller tiden verkar inte finnas och de kan förbli barn och slippa bli vuxna så länge de inte stannar till ett ögonblick och blir sorgsna. Om de slutar skutta och vara glada över allt är risken stor att åldrandet och vuxenblivande sätter fart – och då blir de utkastade eller utfrysta från barnens gemenskap.
Filmens huvudperson är Wendy som bor i den amerikanska södern där hennes mamma driver en diner. Hennes mamma är ensamstående med Wendy och två bröder, James och Douglas, som är tvillingar. En dag passerar ett tåg utanför fönstret, och Wendy ser hur en mystisk gestalt lurar ombord hennes vän Thomas för att snabbt försvinna bort i dammolnen. Thomas har precis sprungit iväg från dinern för att någon sagt att hans framtid är att bli städare där. Med ögonen fyllda av tårar mumlar han att han inte vill bli städare och försvinner på det magiska tåget.
Flera år senare dyker samma gestalt och samma tåg upp, och den här gången följer Wendy och hennes bröder med – till en ö där tiden inte finns och barn förblir barn för evigt. På ön regerar en pojke som heter Peter. Parallellen till Peter Pan-figuren är uppenbar.
Det är film som är svår att skaka av sig och den sätter igång många, många tankar och funderingar. Filmmässigt när det gäller det dramatiska fotot, ljus och musik är filmhantverket mästerligt. Bilderna är fängslande och tillsammans med dramat skapar det många känslor. Jag tror ingen filmkritiker skakar av sig filmen och sätter bottenbetyg, men hur högt betyg det blir kan ha direkt relation till vad man har för inställning till vad ett barn är och vad det är att vara vuxen. För mig är dessa barn inte några lyckliga barn, bara förvirrade och rejält förvildade.
De barn som tar sig till Peter Pan-ön beskrivs av filmen som barn som vägrar släppa sin vildhet, som vägrar ta ansvar och bli vuxna, som vägrar låta livet bli vardagsgrått. Och vad är det att vara vild enligt filmens beskrivning? Att vara vild är inte för mig samma sak som att vara barn. Att vara vild och såra andra och inte kunna ta hänsyn är inte nödvändigtvis något som förenar barn, det finns många vuxna som är precis likadant. Att inte få ha känslor av ledsnad, att skaka av sig allt mörkt och sorgset för att bara springa och hoppa och vara lycklig över bomber och granater som sprängs, det är inte att vara barn för mig. Att ha fantasi och förmågan att se storheten i små detaljer, att kunna längta efter jultomten, att kramas och mysa – sådant är att vara barn i mina ögon.
Wendy är Benh Zeitlins första film sedan Beasts of the Southern Wild, och filmleverantören beskriver Wendy som ett lika magiskt äventyr som sin föregångare.
Magisk? Jag vet inte om magisk är det ord jag skulle använda. Det är en film som berör existentiella frågor och får betraktaren att känna efter och fundera på hur hen själv ser på att vara barn och att vara vuxen och att vara människa. Filmen är suggestiv och fantastiskt snyggt gjord med magiska dimmiga bilder – men jag kan inte hålla med filmens beskrivningar av vad barndom är. Fast vi har väl alla var och en våra unika känslor och tankar kring vad barn och vuxna är – eller inte är. Och att en film får oss att båda känna och tänka – det är bra så.