Fredrik Lindborg
A Swedish Portrait
4
Inspelad och mastrad i Atlantis studio 7-8/10 2019
Producerad av Fredrik Lindborg
Prophone (Swedish Jazz)
60:00
Release: 17/4 2020
Samtliga tretton låtar är skrivna av Lars Gullin, en legendarisk musiker och kompositör porträtterad på frimärke. Kan med fog påstås att den Gotlandsfödde barytonsaxofonisten blev världsberömd tack vare sitt originella tonspråk Han har fått ett sällskap jämte ett pris instiftat, erhöll Gyllene Skivan två gånger och blev den förste svensk som belönades i kategorin Legend In Jazz av Django dÓr (postumt 1999). Gullin dog endast 48 år gammal efter ett ohälsosamt liv sargat av droger. Det remarkabla i sammanhanget råkar vara att jag såg honom med band i Burgårdens gymnasium, vilket bör ha varit en av hans sista konserter. En jämnårig konnässör har intygat att jag vid tillfället var en av få receptiva åhörare.
Ytterst välutbildade Fredrik Lindborg har gått både på Södra Latins jazzlinje, Fridhem, Skurup samt Musikhögskolan i Göteborg, fast han är en 08. Senaste femton åren har jag hört honom åtskilliga gånger live. Av konstellationer kan nämnas Marmaduke, Klas Lindquist nonet, Stockholm Swing All Stars, LSD, egna kvartetten och gästspel i flera renommerade storband. Lite kuriosa: gestaltade i spelfilmen om Monica Z Arne Domnérus vars pris han också fått. På A Swedish Portrait spelar Fredrik saxofoner. Inte bara baryton, även tenor- och sopransax
. Mycket meriterade kompet består av basisten Martin Sjöstedt tillsammans med trumslagaren Daniel Fredriksson. Varken pianist eller kompletterande blåsare har involverats. Istället en kvalificerad stråkensemble med musiker, vana var för sig att vara solister. De heter Daniel Migdal (violin), Henrik Naimark Meyers (violin), Ylva-Li Zilliacus (viola) samt Amalie Stalheim (cello). Virtuosen Migdal har jag hört flera gånger under Stockholm Jazzfestival.
Avsikten med albumet är enligt uppgift att hitta egna infallsvinklar på ett unikt sound, vars kännetecken utgörs av en mångbottnad blandning. Lars Gullin tog intryck av amerikansk bop och swing, adderade rikligt med influenser från klassisk musik plus åtskilliga nypor vemod, hemmahörande i svensk folkmusik. Vill parentetiskt tala om att jag under jazzfestivaler i Trollhättan och Ystad hört fina körkonserter helt ägnade åt Gullins tonsättningar.
Man finner när låtförteckningen studeras fem titlar från samlings-cd:n Fäbodjazz, medan endast en kompostion tagits med från Portait Of My Pals fast det på den skivan förekom stråkar på flertalet låtar. Två av låtarna tillhör de som ingår på Nannie Porres Gullin-platta. Modigt att göra andra melodier än de mest välkända. Lindborg har arrangerat merparten alster. Plattans två avslutande arr bär trumpetaren Lars Almquists signatur. Har hört från musiker att det är lika stimulerande som krävande att framföra Gullins noter.
Vid första kontakten blev jag en smula konfys, nästan besviken. Öronen behövde fininställas på grund av avsaknad av piano och kompletterande blås. Tredje lyssningen, då i hörlurar, hittade jag in i musikens lekfulla allvar. Mitt i det finstämda kan man bjuda upp till dans eller odla punkig attityd. Noterar flera enskilda mästerverk! Har någon sett/ Baritonome är en spännande sak med vibrerande saxofonspel, jämte uppfinningsrika manövrar från batteristen.
Late Date formas till en fullträff. I balladen sammansmälter jazztrion superbt med kammarmusikerna. Finns gott om liknande bedrifter. Skivan utmärks av kombinationen skenbart lättsam elegans och invecklade harmonier som skänker friskhet.. Fyra- fem spår in uppstår exakt den åsyftade kontrasten. Avslutande toner och åtföljande intro förmedlar två skiftande perspektiv. I Merlin ligger 41-åringen nära kompositören utan att framstå som epigon. Att begära att han ska beröra i samma utsträckning som Gullin himself, framstår som ett lika orimligt som omöjligt uppdrag. Sjöstedt gör i senast nämnda melodi ett läckert inpass, medan vackra stråkar assisterar.
Toka Voka Oka Boka artar sig till en kanonad i folkmusikens tecken med ystert spel på sopransax. Fröjdas åt ett roligt, rivigt arr vars innehåll aldrig tippar över till kakafoni. Vissa låtar består av dynamiska schatteringar. Djupt vemod kan övergå i obändig livsvilja. Mästerliga Holy Grail är ett perfekt illustration, en låt som går från att låta nordisk till svarta motiv. Och i MA hörs efterhand en mix av blues á la St. Infirmary och förädlad svensk spelmansmusik.
Trumslagaren Daniel Fredriksson har en viktig funktion, kommer galant till sin rätt med finstilt spel och rytmisk resonans. Martin Sjöstedt har inte samma centrala position, däremot ett par solon med schwung. Kompet excellerar i den sprittande avslutningen fullastad med synkoper. Och Lindborg tillhör numera våra sax-stjärnor, vilket han bevisar på flera ställen. I princip samtliga solon äger han en självklar auktoritet Trion har kunnat öva upp imponerande samspelthet genom att musicera under namnet LSD.
Stråkkvartetten understryker den gränslösa dimensionen hos Gullin. Håller med den bedömare som hävdat att de aldrig blir smetiga. Fusionen mellan dem och utforskande jazztrion utvecklas till en synnerligen stimulerande mix. Det inhemskt finstämda varvas med ösig jazz jämte bångstyriga influenser från Europas klassiska tradition. Fredrik Lindborg och hans musiker har lyckats i sitt avancerade uppsåt.
obs Releasekonsert sänds 28 april 20:30 i P2