Per Störby Jutbring
The Thief Bunny Society
4
Inspelad i olika studios och på olika platser av Per Störby Jutbring. Kompletterande inspelningar Otto Wellton, Kingside
Mixning och produktion: Per Störby Jutbring/ Executive prod: Josef Kallerdahl
Hoob Records (med stöd från Statens Kulturråd)
47:31
Release: 24/4 2020 (framflyttad datum)
Per Störby Jutbring har hunnit med väldigt mycket inom ett brett spektrum. På meritlistan finns bland annat fjorton producerade och komponerade album, varav fem varit soloprojekt. Utöver dessa har han medverkat på cirka femtio skivor, spelat med exempelvis Povel Ramel, Sven- Bertil Taube, Laleh och Frida Hyvönen. Därtill har verk av honom framförts i New Orleans, Peking och Brasilien. Per har haft stor framgång med electropop, skrivit musik till flera filmer (Searching For Sugarman med flera) och till ett antal större teateruppsättningar. 2013 utsågs han av SKAP till årets tonsättare. Han har startat det mångförgrenade konstkollektivet Zeigeist och haft ljudstudio ihop med Lisa Nordström.
Jag känner till hans musik, huvudsakligen genom att ha sett enastående New Tide Orqesta (tidigare New Tango Orchestra) – vilka genomfört flera världsomspännande turnéer – fyra gånger plus att kvintettens Live In Rio gavs högsta betyg i Kulturbloggen för fyra år sedan.
48-åringens nya alster innehåller tretton stycken, varav The Lynx, The Fawn, The Squirrel släppts som singel med vidhängande video. Att botanisera i barndomens gåtfulla landskap, med dess grogrund för naiv oförutsägbarhet och oförklarlig mystik. har utgjort själva utgångspunkten för komponisten denna gång. Passande nog är han trebarnsfar och driver en föräldrapodd tillsammans med hustrun.
Den stockholmsbaserade hallänningen spelar piano, orgel, celesta (ett slags klockspel) och elektronik. ( I NTO trakterar han främst bandoneon.) Piano lärde han sig från och med tio års ålder och längre fram blev det studier i jazzimprovisation. På ett par spår gästar Nils Berg på basklarinett samt cellisterna Linnea Olsson (hört med egna låtar på konsert) och Johanna Dahl. Den sist nämnde ingår i New Tide Orqesta. I alla stycken utom två spelar eftertraktade Malvakvartetten, vars medlemmar heter Linnea Hällqvist (violin), Knapp Britta Pettersson (violin), Maria Jonsson (viola) och Maja Molander (cello).
Titellåten kommer först. Låter som ett strilande vårregn, som för med sig optimism. Växligheten spirar. Livet tar fart. Den naiva bekymmerslösheten slår om till moll när nämnda singel avlöser. Låter outsägligt vackert, lanserar vördnad inför tillvaron. Skivan definieras av växlingarna mellan dur – moll, intensivt – stillsamt. En palett värd namnet måste också använda de mörka färgerna. Och att växa upp innebär att stöta på rädsla och motgångar, kanske rent av sorg. Per Störby Jutbring fångar skiftningar utomordentligt fint.
Ett oavvisligt villkor för att kunna tillgodogöra sig denna musik, är att man avhänder sig alla störande faktorer. Man kan försöka följa artistens anvisningar om hur kliva in i ett annat universum, eller bara bestämma sig för att släppa nuets störande tankar. Koncentrerat lugn anbefalles! Själv släckte jag ned, tände ett stearinljus, tog på mig hörlurar och halvlåg i soffan. Efter att vidtagit mina förberedelser sjönk jag in i musiken.
Vilsamt böljande klang fungerar som meditation, med retrospektiv inriktning. Fundamentet i tonsättarens harmonier bygger på repetitiva ackord, vilka modifieras och återkommer i identisk eller snarlik skepnad. Associerar i olika utsträckning till Philip Glass, Michael Nyman och mönster i egna NTO. Atmosfären hos låtskrivande pianisten Anders Teglund uppvisar också vissa likheter med The Thief Bunny Society. Anslaget signalerar magi, sällsamt förankrat i en tydlig hållning.
I Dugong Pavement får stråkarna träda fram i helfigur, vilket luckrar upp och ger spännande resonanser. Stycket därefter ger mig Allan Pettersson-vibbar. Mäktigt med massvis av diskant! Märks att multiinstrumentalisten under karriären gjort åtskilliga verk att betrakta som programmusik, musik skapad för att understryka dramatiska händelser och tillstånd. Fast instrumenteringen rör sig i ett anspråkslöst format, genomsyras produktionen av en ödmjuk storskalighet, vilket ter sig som en paradoxal bedrift. Noterar noll spektakulära eller lättsinniga inslag, bortsett från de sagoinspirerade titlarna.
Oavsett omfattningen av förmedlat bildspråk, känns somliga teman som besvärjelser. Melankolin sköljer i våg efter våg över mig i The Faraway Forest. En förtrollande melodislinga! När cellisterna musicerar på egen hand i ett stycke, uppstår i några minuter en gripande, ödesmättad stämning.
Idésprutan Per Störby Jutbring har sannerligen ett profilerat, högklassigt uttryck inom skilda genrer. Att döma av nya skivan är den smått excentriske esteten, någon som oavvisligen fyller ett stort behov på en internationell musikscen , en konstnär i paritet med sin supergrupp New Tide Orquesta. Alltid vanskligt att landa i exakt omdöme. The Thief Bunny Society ska definitivt ses som 4+.