Mattias Andersson träder in i sin nya roll som teaterchef för Dramaten från och med den 1 mars 2020. Han har dock redan gjort en riktig rivstart i sin roll som regissör och dramatiker på Dramaten med Dramatenpremiär av två fascinerande, starka, tankeväckande föreställningar: Determinism och Vi som fick leva om våra liv. Den sistnämnda hade urpremiär i Göteborg på Backa teater i oktober 2019.
Gemensamt för båda pjäserna är att de kombinerar ett samhällskritiskt granskande med existentiella frågeställningar och Mattias Andersson spelar med både språk, form, ljus, ljud, musik på ett undersökande sätt där han testar och utvidgar gränserna och uttrycken för scenkonst. Mattias Andersson tar plats som en av de mest spännande svenska dramatikerna
Determinism hade premiär 18 januari och i den föreställningen undersöker Mattias Andersson frågor som: Är allt i livet förbestämt eller har vi en egen vilja? Hur mycket kan vi påverka, egentligen? Recension av Determinism
Dessa frågor undersöker han också, fast ur en något annan synvinkel och ett annat förhållningssätt i Vi som fick leva om våra liv. Den föreställningen bygger på hundratals intervjuer där sociologer frågat människor vad det skulle göra om de fick leva om sitt liv. Föreställningen är enastående på många sätt. Här är Kulturbloggens recension av premiären på Backa Teater
När den nu nästan ett halvår senare haft Stockholmspremiär är det en stark föreställning med skådespelare som är så samspelade, där tajmingen mellan de olika scenerna sitter perfekt. Den föreställningen är ett samarbete mellan Backa Teater i Göteborg och Dramaten, med skådespelare från de båda teatrarna.
För frågan om det skulle gå att leva om sitt liv ger ju upphov till många andra frågor, exempelvis de frågor som ställs i Determinism: Har vi fri vilja? Hur mycket kan vi påverka? Är något förbestämt? Vad bestämmer miljön? Vad bestämmer omgivningen?
Givetvis ger båda dessa föreställningar upphov till fler frågor, som inte tas upp i föreställningen. När det gäller ”Vi som fick leva om våra liv” märker jag att en stor del av de intervjuade vars röster kommer till uttryck är från människor som upplever sig ha misslyckats och skadats av livet, från maktlösa och utsatta grupper. Jag saknar röster från människor som har makt och inflytande. Hur ser de på sina liv? Hur ser den som är ofattbart rik på sitt liv och sina förutsättningar i livet? Och varför?
Att jag efterlyser fler röster är ett bevis på hur verkningsfulla dessa pjäser är då de får mig att fortsätta tänka och fylla i och vilja ha mer svar och fler tankar.
Det ska bli spännande att följa Mattias Andersson uppsättningar på Dramaten då han så skickligt utvecklar och testar scenkonstens möjligheter och då han förenar realism och samhällsskildringar med existentiella frågor på det konkret sätt.
Intervju med Mattias Andersson av Kulturbloggen 2017
