Stora Teatern i Göteborg
17/12 2019
4+
Har sett antingen Martin Hederos eller Sofia Karlsson cirka femton gånger (ett par gånger recenserat), varför lockelsen att höra dem live tillsammans var naturlig. Duon har sedan 2015 genomfört flera omtyckta julturnéer. Två album har det blivit, varav en liveskiva. Några år tog man en paus när Sofia blev mamma. Att samarbetet blivit så fruktbart beror på öppet sinnelag och det faktum att de kommer från olika genrer. Martin spelar i flerfaldigt grammisbelönade Tonbruket och var i sjutton år medlem i dynamiska Soundtrack Of Our Lives. Volymstark psykedelia och progressiv, egenartad jazz med tvära kast. På senare år har han blivit expert på att ackompanjera framstående kvinnliga singer song – writers. Fyra gånger grammisbelönade Sofia Karlsson ska betraktas som en portalfigur inom folkmusik och visa på 2000-talet.
Dessutom har hon på eget bolag producerat en fristående, tredelad svit med övervägande instrumental musik av melankoliskt snitt betitlad Sally Wiola Sessions. Lyssnar i skrivande stund på undersköna vol I som består av solostycken av pianisten Martin Hederos. Oortodoxa superduon Lisas debut blev i min bok årets skiva härom året. Och i höstas kom utsökta Guitar Stories signerad ”skivbolagsdirektören” själv . Ett beundransvärt konsekvent projekt, vars relevans i recensionen är självklar. Somliga låtar i julprogrammet Stjärnenätter härrör nämligen från egna kompositioner. Bortsett från ett par traditionella julsånger verkar konceptet vara, att ge publiken vad de inte vet att de vill ha. En framsynt befriande tankegång, innebär att slentrian undviks. Istället ett personligt avtryck och ett andningshål., i en frizon av spelglädje och tröst.
Hade föreställt mig Martin sittandes vid flygeln, medan Sofia skulle stå i närheten bakom ett mikrofonstativ. Oj, vilken felaktig förutsägelse. Vi har istället framför oss en omväxlande resa , iscensatt av två fängslande multiinstrumentalister. Scenen har de möblerat med instrument, adventsstakar och en fåtölj. Likt spektakulära shower har man planerat för klädombyten. De förväntade doserna av innerlighet jämte muntra kommentarer inramar. Instrumental öppning med Martin på orgel och Sofia på blockflöjt, övergår i Julvisa (Sibelius) med text av Mikael Wiehe. Vad som sker under cirka halvannan timme är ständiga byten av instrument och positionsförändringar. Sofia trakterar exempelvis såväl akustisk som elektrisk gitarr, basmandolin, orgel och klockspel (påminner till utseende och klang om mellotron). Martin å sin sida spelar inte bara klaviaturinstrument utan också fiol och dragspel.
Sofia Karlsson är utrustad med en klockren förförisk röst. Hon framhäver med inlevelse texternas innehåll, utan att överarbeta. I Oh helga natt undviker hon, olikt manliga storsångare, att ta sig an de högsta tonerna. Samma förtätade stämning när Ave Maria tolkas i en tillbakadragen stil. Den folkkära artistens sång får hjärtan att smälta oavsett vad hon framför. Ur ett originellt och mycket omdömesgillt program märks höjdpunkter som egenskrivna Kom med mig (”om att hämta på dagis”.), andlöst vackra titellåten, Have Yourself A Merry Little Christmas, Joy (Tracy Thorn som jag har flera plattor med), duons farmödrars favorit Frid på jord samt Jul, jul, strålande jul där en nästintill fulltalig publik uppmanas att resa sig upp för att unisont klämma i med första versen.
Martin Hederos har ett signifikant kroppsspråk när han spelar klaviaturinstrument. Huvudet böjs nedåt som om han exalterad utvinner själen ur sitt älskade instrument. Glömmer aldrig när Ebbot utropade under gig i Falkenberg att värmlänningen i fråga fått ”psykbryt”, när den eminente musikanten förpassat sig till en ny, underbar dimension. Finns något högst tilltalande med hans pregnanta anslag och tempoväxlingar. Med rullande ackord serveras en blues. Genom tillämpandet av andra tekniker hörs en glad polska, julvals och allra sist det hänförande ledmotivet till Karl Bertil Jonsons julafton. Då kompar Sofia på basmandolin! Ett annat musikaliskt crescendo inträffar i Julvisa från Älvdalen, när Martin lirar fiol och Sofia orgel.
Syns att duon trivs tillsammans, är trygga på scen, förenas på gemensam planhalva. Man vill som sagt inte gulla med publiken, hellre komma med oväntade melodier. Är inriktade på att förmedla de dubbla känslor vi har inför julen, hysterin som riskerar att ta kål på friden. Sofia tar tillfället i akt att läsa en egen text där högre makter åkallas och en bannbulla mot nationalisters vilja att kapa svensk folkmusik. Den blandade publiken gav rungande bifall till de båda artisterna, tillika presentatörer, innan de lämnade salongen för att bege sig ut i ett regnruskigt Göteborg. Fick efteråt en kort pratstund med duon, vars konsert tillfört glädje och bringat oss skönhet.
p.s Råkade upptäcka mycket positiv rubrik från musikredaktören på Göteborgs-Posten, vilket egentligen är helt ovidkommande för en oberoende recensent. Indirekt medför emellertid hans beröm att mina lovord inte får samma avgörande betydelse.