• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Succé för Ida Sand och hennes eminenta band i Lerum

7 oktober, 2019 by Mats Hallberg

foton Mattias Bucht

Live Shack på restaurang Torarica i Lerum

3/10 2019

Ida Sand har inmutat en egen bred nisch. Ackompanjerar på keyboard sin själfulla stämma vars bärkraftiga röst, hela tiden signalerar att hon menar vad hon sjunger. Har ett tilltal och en attack som skiljer ut henne, genom passionerad inlevelse, vokal intensitet. och förmåga. Varje formulering känns uppriktig. Sand skriver slagkraftiga låtar, varvar dem med väl valda covers. Nästan allt material hämtas denna afton från senaste skivan My Soul Kitchen. Sångerskan presenterar repertoaren och i några fall förklarar engelskspråkliga titlar.

Etiketter är vanskliga, sällan heltäckande. Damen som gjort fem album, gått Musikhögskolan i Göteborg och samarbetat med Nils Landgren; omspänner i en sprakande tillställning rhythm & blues, groovig soul och lyriska djup. Den genreöverskridande artisten trivs i Lerum, har sett henne i kommunen ett par gånger tidigare. Vid ett av tillfällena tilldelades hon pris av arrangören.

På den i det närmaste fullsatta krogen hörs tyvärr inget blåsinstrument, däremot en härligt påstridig orgel. Gungande Take Me To The River (Al Green) får fungera som uppvärmning, förhållandevis beskedligt framförd, åtminstone jämfört med extasen i konsertfilmen Stop making Sense. Rösten som skär genom lager på lager utan att det blir tillgjort, noteras omgående. Ida är något så ovanligt som en kvinnlig shouter när rätt läge uppstår. Fortsätter på den inslagna banan i egna ”frustrations-låten” Where The Hell are You? Gitarristen Henrik Janson lägger in ett fräsigt solo. I en sång främst förknippad med Dusty Springfield hittas omgående ett luftigt groove. Och i ett av låtskrivarens paradnummer Crash & Burn märks skönt, stuffande sväng i flera skikt. Mästerlige elbasisten Lars Larry Danielsson från Köpenhamn knådar fram fundamentet, medan oemotståndliga temat utvecklas av Robert Östlund på orgel samt bandets sofistikerade gitarrist. Överst glidflyger en betagande röst.

Sands löpningar över klaviaturen blir volymmässigt ofta utkonkurrerade av orgelns framvällande toner. Därför tacksamt att såväl ballader som ett par intron ger publiken en naturlig ingång i hennes självklara och förnämliga musicerande. Angående publiken: glädjande hur uppmärksamt de lyssnade, även de som satt till bords med alkoholhaltig dryck. Blev rörd av hur uppslukade alla var av Ida Sands tolkning av God Only Knows (Brian Wilson), minuter som gjorde outplånligt intryck. Efteråt berättade artisten att hon föredrar att ha åhörarna tätt intill, underlättar publikkontakten. Just för att bandet genomgående körde med öppna spjäll, lät väldigt tajt trots att de knappt repat; uppskattar jag inlagda kontraster. Urladdningar i hög hastighet – långsamt och varsamt spel. Larmiga tongångar – finesser på låg volym.

Konserten genomförs i två set, livestreamas och har till och med en lokal duo specialiserad på bossa som behagligt förband. Före paus sträcker gänget som lite missvisande kallas Stockholm Underground, ut kolossalt i en tät och intensiv rockdänga med få ackord. Syftar på Born On The Bayou (Fogerty) som efterhand draperas i fusiondräkt. Ett sjusärdeles drag uppstår när kompet styr upp genom aviga takter, gitarristen dekorerar med fräcka riff och organisten går loss i frustande solo.

Trumslagaren heter Nicci Notini Wallin (son till Bengt Arne Wallin), ny bekantskap för undertecknad. Ännu ett bevis för hur bred toppen i branschen är numera. Nicci är nämligen synnerligen etablerad som producent, musiker i SVT-husband (Så ska det låta) och med meriter från Jerry Williams, Grymlings, Roffe Wikström med flera. Behärskar spel i skiftande stilar. När det blir åka av i tempo furioso attackeras cymbalerna skoningslöst. Hattförsedda Robert Östlund gör ett strålande intryck, dominerar stundtals ljudbilden. Sa till mig att han spelar starkare när han är nervös, fast tecken på osäkerhet kunde inte skönjas. På sistone har han varit organist hos såväl Eric Gadd som Jojje Wadenius. Till saken hör att elgitarr är huvudinstrumentet (Nils Landgren Funk Unit, Bo Kaspers…).

Andra set innehåller fler stänkare och magiska stunder. Bandet tar spjärn, utmanar varandra, kommer in i andra andningen efter covers på Ray Charles och Stevie Wonder. Dynamiken är makalös! Larry D kliver fram och spelar melodislinga på egen hand, övergår till att praktisera slap-bas teknik. It´s Your Voodoo Working måste anses tillhöra topparna av sångerskans egna kompositioner. Görs med oförställd glädje och smittande energi. När man ger i kast med New Orleans – funk i form av kultgruppen The Meters, överträffar personerna på scen sig själva. Anförda av feta basgångar triggas man till ytterligare en nivå, en bubbla av självgående sväng. Ett lustfyllt riffkalas utbryter. Östlunds fingrar spränger gränser, skapar sann eufori. En orgie i utdraget crescendo!

Av tre namngivna idoler (Aretha, Nina och Bessie) får vi prov på två. Ett antal verser ur snuskiga Empty Bed Blues från 1928 (Bessie Smith) som sticker ut genom läckert basintro och Janssons utbroderade licks. Vidare bitterljuva manifestet I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free (Nina Simone) som extranummer, vars finstämda inledning Ida tar hand om. Bandet inte bara fyllde i, utan vräkte på hejdlöst i finalen. Snacka om spelglädje. Kvintetten får välförtjänt stående ovationer.

obs Bilder publicerade med tillstånd från fotografen Mattias Bucht

Arkiverad under: Musik, Scen

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in