
Mette Juul
Change
4
Inspelad i: Nilento Studio i Kållered av Lars Nilsson (trio sessions och extra pålägg), Big Orange Sheep i New York av Alex Haley (duo sessions med Gilad Hekselman) och i Mette Juuls hem i Köpenhamn (solo sessions och duo sessions med Per Möllehöj.
Mix och master: Lars Nilsson hos Nilento studio
Producent: Mette Juul
Universal Music (Denmark)
48:49
Releasedatum: 6/9 2019
Mette Juul som är aktuell med sin fjärde skiva har gått under min radar. Har inget minne av att hört på någon festival eller enskild konsert, trots stort bolag i ryggen och samarbeten med toppmusiker. Ett märkligt faktum! Hon är 43 år, vann internationell sångtävling 2007, examinerats från Musikkonservatorium i Köpenhamn och lovordats för tidigare produktion. Nästa karriärsteg handlar om att börja skriva låtar på danska. Det är ungefär vad jag kunnat ta reda på.
Apropå vilka instrumentalister hon omgett sig med under karriären ska framhållas trumslagarna Alex Riel och Morten Lund, Palle Mickelborg, Jesper Lundgaard och en uppblossande stjärna som trumpetaren Ambrose Akinmusire (värd att kollas upp). Change är dedikerad till två av dessa musiker, nämligen Alex Riel och Jesper Lundgaard. En musikalisk följeslagare har varit den för mig obekante klaviaturspelaren (även munspel) Heine Hansen. Hon förekommer på flest spår på nya albumet tillsammans med basisten och cellisten Lars Danielsson (en för mig personlig livefavorit), tillräckligt ryktbar för att fylla konserthus i Europa. På plattan tillför han också spel på cymbaler och gitarr.
Många delar på sysslan att knäppa på akustiska gitarrer efter noter, noter som möjligen överges tillfälligt i någon delikat soloutflykt. Sångerskan ackompanjerar sig själv duktigt på fyra melodier. I övrigt har hon anlitat två ”tunga pjäser” – Göteborgaren Ulf Wakenius som turnerar världen över och israeliske New York-baserade Gilad Hekselman, vars cv imponerar med tanke på att han är ett kvartssekel yngre. På The Peacocks (A Timeless Place) heter gitarristen Per Möllehöj.
Har alltså inte hört tidigare skivor. Enligt uppgift ska Mette Juul skaffat sig ny inriktning. Rör sig i brasilianskt avspänt landskap, ett sound som genomsyrar produktionen också när hon framför egna original och standards. Det är avskalat och återhållsamt med trummor eliminerade för att betona nyanser. Är man på jakt efter energikickar, groove och pulserande beat ska man leta på andra ställen. Ingen värdering utan ett konstaterande. Att vara ”in the mood” är centralt, annars kan lyssningen bli påfrestande, till och med en smula långtråkig.
Juul uppvisar vokal avspändhet, textar föredömligt. Första intrycket är att hon håller igen, inte ägnar sig åt att sjunga ut, glida på toner. Märker efterhand att teorin inte alls håller. I Without A Song och flera andra melodier, flyger rösten iväg på vokala vingar med perfektion. Hursomhelst en vacker, skör öppning i ljuvliga Beautiful Love. Get Out Of Town (Cole Porter) gungar mjukt tack vare ypperliga basgångar och fender rhodes. Lika rökig atmosfär som när Rickie Lee Jones tolkar American songbook. För att fortsätta på den inslagna vägen med referenser och eventuella influenser, kan jag sakna utmärkande drag, en personligt färgad röst. I mina öron låter danskan som en mix av Karin Krog, Claire Martin, Astrud Gilberto, Dina Krall, Norah Jones, Crystal Gayle (soundtrack till One From The Heart) med flera. Trots sval melankolisk stil låter musiken icke-nordisk.
Juul gör fyra fina original, inklusive en ny version av musik skriven av Thomas Fonnesbaek. Texterna hon varsamt hanterar behandlar genomgående ämnen som kärlek, sökande och välbefinnande. Oftast påminnande om introspektion. Ett medföljande illustrerat, vackert texthäfte inbjuder till studier i låttexter. Ackordspelet från avlösande gitarrister kan betecknas som balsam för öronen. Har sällan hört virtuosen Wakenius lira på motsvarande konsekventa vis, dröjande med eftertänksam omsorg. Hekselman spelar lite annorlunda, men lika njutbart. Han kompletterar förträffligt.
Undantag finns, men i stort har de medverkande haft att förhålla sig till antydningens konst. Har resulterat i noggrant utförda insatser och angenäma melodier. Det nedtonade har premierats på bekostnad av dramatiska utspel. Fantastiskt bra ljud, kristallklart och torrt, ändå luftigt. Change består av intelligent ömsint kvalitetsmusik som med sin lågmälda attityd fordrar koncentration för att bäst komma till sin rätt.