Jorja Smith
WOW 8/8 2019
4
Jorja Smith är ett ungt stjärnskott på soulhimlen. Har med endast en fullängdare på meritlistan vunnit både kritikers och skivköpares förtroende hemma i England. Med sin upplyftande r & b har sångerskan hamnat högt på försäljningslistan och redan tilldelats ett par prestigefyllda priser. Blev till exempel utsedd till bästa kvinnliga artist på Brit Awards i år. På WOW ersätter hon på största scenen Cardi B, fyller luckan efter divans återbud. Att hon möttes av anmärkningsvärt stort bifall i ett fullpackat Linné i fjol, hade nästan fallit i glömska hos mig. Blir av någon anledning inte samma entusiastiska respons i år.
Fyramanna-bandet på scen är nykonstruerat, män hon jobbat med i endast två veckor. De är duktiga och kan konsten att anpassa sig till Smith. I en egen instrumental sektion avslöjar de sina rockiga böjelser utan att gå till överdrift.
Uppskattar att Smith jobbar med liveband, vilket ger hennes låtar ett vitalt utseende, skänker en välbehövlig, befriande nerv där så många andra i branschen ”fuskar”, förlitar sig till förinspelade bakgrunder. Uppskattar också den påkostade ljusshowen och videoprojektionerna på backdroppen.
Smith sjunger passionerat med stor förmåga. Några av de singlar hon framför är On Your Own och Teenage Fantasy. Självförtroendet strålar, finns en trygghet i vad hon och bandet tar sig för. Vill dock se henne brinna mer på scen, likt Amy Winehouse (som Smith sagt att hon i tonåren var besatt av) eller influensen Lauryn Hill. Låtarna 22-åringen tillverkat har, naturligt nog, skiftande kvalitet. I sina bästa stunder håller hon för att jämföras med en stilbildare som Jill Scott. I slutet när regnet gör sig påmint (lyckligtvis inget skyfall) annonseras covers på repertoaren, vilka till att börja med har drag av Madonna.
Det är en grannlaga uppgift att koka ner alla intryck till ett odiskutabelt omdöme. Beslutet att ge överbetyg var inte självklart. Konserten uppnådde inte den tändvätska publiken förtjänade. Å andra sidan en väsentlig bättre konsert i vettigt ljud, sett i relation till James Blake.
Mer från Dag I:
- Sabina Ddumba: Övertygande, värmande mjuksoul av sångerskan känd från Så mycket bättre och P3 Guld. Snyggt spel från bandet, knökat med glad publik på Höjden, Daniela Sörensen körade.
- Blind Boys Of Alabama + Amadou & Miriam: Sympatisk, skaplig konsert, besjälad av kärlek till gospel, blues och gitarriff. Ett lyckat möte mellan icke-seende röster på två kontinenter.
- Blood Orange: Med tanke på skivframgångar och succén på WOW 2014 en rejäl flopp. Sömnigt, ofokuserat och överlag bedrövligt ljud. Sorgligt när han ju besitter stor kapacitet.
- Neneh Cherry: En konsert som inte engagerade, saknade ibland energi. Ändå är Cherry är en innovatör som framförde flera hits i ny förpackning. Backades upp av konstellation på sex personer, varav flera skötte elektronik-soundet.
- Thaimaten på Villa Belparcs uteservering var osedvanligt god!