Dream Theater har kämpat på troget sina ideal och sin publik i över trettio år så det är inga duvungar som äntrar scenen en halvtimme efter midnatt den här fredagsnatten. Att det här är festivalens skickligaste band tycker jag står klart redan efter en liten stund. Med så sanslöst skickliga musiker och en sångare som är mäktigt tonsäker blir det en konsert utöver det vanliga. Trots den sena timmen och det kylslagna vädret samlas en stor publik framför scenen. En publik som spelar luftgitarr, lufttrummor, luftpiano och som sjunger med i de komplexa texterna på sant progmetal-manér. Man blir lite lycklig av att se en sådan genuint musikintresserad publik.
Att ha ett förband som Kiss är säkert inte något bandet är vana vid men i år blev det så här på Sweden Rock Festival. Kiss drog till och med över sin tid med nästan tjugo minuter så det blev sen entré för Dream Theater. Men de förvaltar sin tid utmärkt och lämnar ingen besviken.
Den här sortens progressiva metal är tveklöst den mest intressanta musiken som bjuds på rockfestivaler, men det är också musik som kräver lite mer av sin publik. Det är inte lättsmält utan avsevärt mer konstnärligt. Allt har sin plats och sin tid och just den här natten var det absolut Dream Theaters tid och plats. Tack för den bokningen.
