Olafur EliassonArtist: Vincent Peirani
Titel: Living Being II – Night Walker
Betyg: 4
Producent: Vincent Peirani
Inspelning: Boris Darley i ICP Studios Bryssel
Mixning: Darley och Peirani
Skivbolag: ACT (München)
53:53
Releasedatum 31/8 2018
Tänkte byta strategi och skriva ner mina intryck redan efter 3-4 genomlyssningar. Har inte haft tid förrän nu att sätta mig in i musiken på Night Walker, jämte den från några andra plattor som överraskande kom i samma utskick i sommarens slutskede. Det otroligt vackra stycket Enzo har spelats i Jazzradion, utan att naturligt kunna associeras till en sådan kategori. Vincent Peirani är en 38-årig fransman som gått på musikkonservatorium, blivit rikligt prisbelönt och utsågs 2016 till ”chevalier of the order of Arts and Letters”. Hans instrument är accordion (dragspel) och accordina, vilket gör honom hemmastadd i världsmusik. Första plattan i eget namn kom för fem år sedan. Några av de han samarbetat med och kända för svenska lyssnare, är namn som Youn Sun Nah, Richard Bona, Michael Wollny, Ulf Wakenius och Lars Danielsson.
Living Being består av förutom bandledaren, ofta anlitade medarbetaren Emilie Parisien på sopransaxofon, Tony Paeleman på fender rhodes & keyboards, Julien Herné på elbas och gitarr, Yoann Serra på trummor samt Valentin Liechti (elektronik på Smoke & Mirrors). Samtliga bidrar förstås till det genomarbetade och gränsöverskridande resultatet, vars syfte sägs vara att komma ut som kammar-rock orkester. Förstafiolens roll intas bestämt av en slingrande sopransaxofon, vars fjäderlätta, ljusa toner i sin tur förstärks/ förlängs av bandelarens taktila dragspel. Resterande musiker lägger till, formar en färgglad palett. Trumslagare och basist är mer än komp, gör en formidabel insats. Och när elgitarren bryter in uppstår nästan en euforisk chock. Ljudteknikern Boris Darley har haft en nyckelfunktion i efterarbetet, ägnat månader åt att få till högsta möjliga nivå. Och skönt nog lyckades han lägga allt till rätt i sitt ” laboratorium”.
Vincent Peirani Foto: Dean Bennici
Den 38-åriga virtuosen är också skivans komponist, skriver och spelar i kollegan Richard Galliano´s anda, är honom jämbördig. Lika ödesmättat med storslagna känslor och kontrasterande tempon. Vad han införlivat och omstrukturerat från andra är What Power Art Thou (1691) av Purcell, från Led Zeppelin en minisvit med Kashmir och Stairway To Heaven samt Bang Bang av Sonny Bono. Peirani är inte riktigt lika vass på att skriva som att lira och producera. Några stycken på slutet tillför inte tillräcklig laddning. De slirar en smula, trots att musikerna är sanslöst skickliga, vare sig de vräker på eller håller tillbaka.
Genomgående skarpslipade klanger med charmanta avbrott för sköra melodier, som ofta har en filmisk touch (Morricone, Rota, Bregovic med flera) Men skivbolaget har som sagt inte fullt ut täckning, för sitt påstående om årets mest kraftfulla och delikata album. När den kreativa nerven uppstår och kemin i bandet är på topp, då är det å andra sidan kolossalt bra. Till och med mästerligt! Därför förtjänar verkligen ett ”görfräckt” album att helhjärtat rekommenderas, ett album som kan vara svårt att få nys om i den strida floden av genrelösa skivproduktioner.
TVÅ TIPS TILL: Awase – Nick Bärtsch´s Ronin , ECM, inspelad i Frankrike 4+ Release: maj 2018
Bärtsch är en schweizisk tonsättare och pianist inriktad på rituellt groove och minimalism, i en självuppfunnen stil kallad zen-funk.
Arbetsmetoden jämför han med en arkitekts. Gruppen som har rykte om sig att vara magiska live, har gjort en superb, hypnotisk skiva.
Lampedusa Lullaby – KUU (Jelena Kuljíc sång, Kalle Kalima gitarr, Christian Möbus gitarr och Christian Lillinger trummor), ACT, inspelad i Berlin 4 Release: 31/8 2018
Alla låtar är skrivna av gruppens medlemmar. Vad de dynamiskt framför kan kallas psykedelisk punk-jazz med en serbisk mångsysslare (skåde-
spelare mm) vid rodret. Angelägna texter sköljer över lyssnaren, liksom anmärkningsvärda ackord och rytmer av ett europeiskt spetsteam.
Foto Wolfgang Siesing